torsdag, juli 19

NYHETER

ROGER WATERS – IS THIS THE LIFE WE REALLY WANT?

ROGER WATERS – IS THIS THE LIFE WE REALLY WANT?

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ROGER WATERS: ”Is This the Life We Really Want?” (Columbia) Att Roger Waters är sina rötter trogen behöver man inte vara en Pink Floyd-konnässör för att uppfatta då referenserna haglar och ljudet med syntar, gitarrer, tickande klockor, radiomeddelanden och stråkar gör en snyggt förpackad konceptplatta. Tillsammans med producenten Nigel Godrich och instrumentalisten Jonathan Wilson har Waters med sin skrövligt behagliga röst gjort en arg platta – så som alltid. För arg är vad Waters är, över det allra mesta och särskilt över Donald Trump och det amerikanska politiska klimatet. Trots att ”Is This the Life We Really Want?” är mörk och pessimistisk så saknar den inte alls humor och finess. Skivan har låtit vänta på sig, den har spelats in under sju års tid, och ä
DÖDSHJÄLP ÅT VINYLSKIVAN

DÖDSHJÄLP ÅT VINYLSKIVAN

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom I takt med att intresset för vinyl har stigit har kvalitén på skivorna på många håll sjunkit. Inte ens den som anser att LP låter bättre än CD kan idag hävda det med samma självsäkerhet som förr. Inte ens Peter Sjöblom. Alla har väl någon gång hört diskussionen, även om de inte själva aktivt deltagit i den: LP låter bättre än CD. Det finns mätningar och studier som både stöder och förnekar påståendet men inga mätkurvor i världen kan få mig att ändra åsikt – så länge som vinyl ger mig en behagligare lyssnarupplevelse är det vinylen jag kommer att föredra. För musik är mer än siffror och kurvor, det är en fysisk upplevelse som definieras av fler saker än vad som framkommer i ett laboratorium. Det finns de som menar att människan lyssnar med mer än enbart öronen, at
LONDON GRAMMAR – TRUTH IS A BEAUTIFUL THING

LONDON GRAMMAR – TRUTH IS A BEAUTIFUL THING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LONDON GRAMMAR: ”Truth Is a Beautiful Thing” (Ministry of Sound) Indiepop, bara ordet kan framkalla rysningar men Hannah Reid, Dan Rothman och Dominic Major har lyckats med att få fram det allra bästa hos genren. Det är till och med så att bandets andra fullängdare ”Truth Is a Beautiful Thing” är en av de få brittiska indiepopskivor som idag är värda att lyssna igenom från början till slut. London Grammar blandar klassiska, melankoliska ljudslingor med gitarr och den fenomenala röst som Reid bidrar med skapar ett kraftfullt och vackert resultat. Att skivbolaget Ministry of Sound kontrakterade bandet var förvånande men uppenbarligen ledde det till ett lyckat samarbete. Låtar som ”Everyone Else”, ”Different Breeds” och ”Big Picture” är medryckande och snyggt produ
OM MUSIKEN TYSTNAR VINNER VÅLDET

OM MUSIKEN TYSTNAR VINNER VÅLDET

DEBATT, NYHETER
av Linda Bönström & Peter Sjöblom Sent på lördagskvällen meddelar Bråvalla festivalens ledning att man väljer att avblåsa nästa års festival på grund av flera anmälningar av sexuella ofredanden under helgen. Men är det allt och är det rätt beslut frågar sig Linda Bönström och Peter Sjöblom. Bråvalla festivalen 2017 var inte ens över när FKP Scorpio publicerade ett pressmeddelande på sin Facebook-sida: nästa års festival kommer inte att genomföras. Företaget ställer in i protest mot det sexuella våldet som förekommit i samband med både Bråvalla och andra festivaler och samhället som helhet. Det är tyvärr så att vi vet att våldet förekommer, erfarenhetsmässigt vet vi att detta. Vi vet också att många arrangörer gör sitt bästa för att komma på nya och bättre sätt att förbättra f
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 15: BOB DYLAN

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 15: BOB DYLAN

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom BOB DYLAN: ”Saved” (Columbia, 1980) Få artister har haft lika många kontroverser med publikens uppfattning och uppskattning som Bob Dylan. Kanske för att få artister har varit så intimt angelägna för så många människor som han – Dylans anhängare har en tendens att ta hans göranden och säganden väldigt personligt. Men vanligtvis vänjer sig världen rätt fort vid förändringarna. ”Sveket” mot folkmusikfansen när Dylan stormade upp på scenen i Newport 1965 uppbackad av Paul Butterfields elektriska bluesband och den i förstone utbuade 1966-turnén hyllas idag som något av det bästa som hänt rockmusiken. Vilket ju är alldeles sant. Till och med ”Self Portrait” från 1970, där Dylan helt övergav de visionära och Rimbaud-rabblande texterna för en mild country-croon i socker
TRAD.ATTACK! – KULLAKARVA/SHIMMER GOLD

TRAD.ATTACK! – KULLAKARVA/SHIMMER GOLD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom TRAD.ATTACK!: ”Kullakarva/Shimmer Gold” (Trad.Attack Music) Estniska Trad.Attack! – med punkt och utropstecken – har ett passande namn då de tar sats i folkmusiken men häver sig framåt med rockens kraft. Ett annat sätt att uttrycka det är att de tar det sämsta ur bägge världar och presterar något som på sin höjd skulle platsa i Melodifestivalen. ”Kullakarva”, eller om man föredrar det internationellt anpassade ”Shimmer Gold”, är deras andra fullängdare, utgiven på eget bolag men med pengar från bland annat Telia. Trad.Attack! verkar överhuvudtaget inte ha något emot att fiska efter sidoinkomster. Deras hemsida erbjuder förutom skivor merchandise i form av tröjor, väskor, örhängen och babybodies. Men det största problemet är kanske inte att deras webbsida se
SPELMANSSTÄMMA – MED MUSIKMÖTET I FOKUS

SPELMANSSTÄMMA – MED MUSIKMÖTET I FOKUS

ARTIKLAR, NYHETER
av Jenny Franke Spelmansstämman i Degeberga i Skåne är en årlig träffpunkt för professionella musiker och amatörer och publiken tillika, där musiken bubblar och sjuder både förutbestämt och improviserat. Jenny Franke har varit där och både lyssnat och träffat flera av dem som gör stämman till vad den är. En solig sommarsöndag mitt i juni sitter jag i Gärds härads hembygdspark i Degeberga, Skåne, och talar med delar av arrangörsgruppen till Degebergastämman. I bakgrunden hör vi musikanter som framträder på dansbanan en bit bort. Det är en, efter tre-fyra dagars intensivt arbete plus alla förberedelser, lite tufsig och sliten men glad samling som ser till att stämman lever vidare. Tonen är hjärtlig, lite bullrigt skånsk och talet löper som en slags stafett arrangörerna emellan.
I MUSIKENS ANTIKRUNDA

I MUSIKENS ANTIKRUNDA

KRÖNIKA, NYHETER
av Thomas Wihlman MONO riktar sina blickar både mot nutidens musik, framtidens men också mot äldre musik. I dag vevar vi i vår antikrunda tillbaka till det estniska sjuttiotalet. Ibland blir tillbakablickandet en rejäl déjà vu-upplevelse. När jag sitter och zappar på min Apple TV väljer jag denna gång den estniska televisionens, ETV, app. Bara dessa appar med livesändningar från rysk teve, fransk teve, tysk teve, turkisk teve och så vidare kan innebära musikaliska upplevelser i sig! Det finns skäl att gå till ETV-appen. Här kan man hitta vacker körmusik, klassisk musik, parodier på åttiotalets sovjetockuperade estniska samhälle och mycket annat. Naturligtvis underlättas det av att jag förstår lite av språket, kunskaper som jag skaffade mig i slutet av sjuttio- och under åttiotalet
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 14: JOHN KAY

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 14: JOHN KAY

INNERSPÅRET, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom JOHN KAY: ”Forgotten Songs & Unsung Heroes” (1972) Finns det en enda nu levande människa som inte har hört Steppenwolfs ”Born to Be Wild”? För de flesta är det väl just den låten som är helt synonym med gruppen; möjligen tänker somliga också på deras ödesmättade version av Hoyt Axtons ”The Pusher”. Båda låtarna är ju med i filmen ”Easy Rider”, Dennis Hoppers och Peter Fondas gravskrift över sextiotalets oskuldsfullhet. Det finns fler bra saker med bandet men de ryms allihop gott och väl på en samling, förslagsvis MCA:s ”Born to Be Wild – The Best of Steppenwolf”. I helformat blir deras prototypiska heavyrock rätt fort rätt påfrestande. Steppenwolfs mest kraftfulla vapen var den tyskfödde kanadensaren John Kays röst. Det var den som gav gruppens musik sin f
FINLÄNDSK FEST I DAGARNA TRE

FINLÄNDSK FEST I DAGARNA TRE

NYHETER
av Thomas Wihlman Den 24-26 augusti blir Stockholm blåvitt. Stora festligheter väntar i Kungsträdgården för att fira nationen Finlands hundra år. Festivalen är den största finländska satsningen på jubileumsåret utanför Finlands gränser. Musik, mat, samtal, diskussioner, tävlingar, utställningar, Mumin och mycket annat blir det. Lite olika fokus de olika dagarna, men gemensamt är varje dag blir det väldigt mycket musik. Det säger förstås inte MONO nej till. Finland är en oupptäckt resurs för Sverige, sa Mark Levengood, när han var med och presenterade festivalen på en pressträff. Och jag tror att det kan gälla för den finländska musiken också. Den är inte bara tango och Lordi. Nej, festivalen presenterar ett jätteurval med artister med Finlandsanknytning, både boende i Fi