tisdag, december 18

NYHETER

XXXTENTACION – MEMBERS ONLY VOL. 3

XXXTENTACION – MEMBERS ONLY VOL. 3

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
XXXTENTACION: ”Members Only Vol. 3” (Bad Vibes Forever/Empire) Har XXXTentacion och Members Only-kollektivet gjort något av intresse eller handlar uppmärksamheten gänget fått bara om tumultet som omger rapparna från Florida? ”Members Only Vol. 3” är som ett tjugotrespårigt mixband med juvenil hiphop. Positivt med denna strax under timmen långa platta är att den trots allt har ett fascinerande ljud, aggressivt med tunga beats som i ”Members Only Shit” och ”What In The XXXTarnation”, och bas- och rockgitarrer som i ”Find Me” och ”777”. Låten ”Supra” tillsammans med Kin$oul går tillbaka till deras ursprung som rappare och är enda spåret på skivan som erbjuder någon typ av behållning. I övrigt finns här ingenting av intresse. XXXTentacion misslyckas fullständigt med att ro iland det här
DREAM SYNDICATE – HOW DID I FIND MYSELF HERE?

DREAM SYNDICATE – HOW DID I FIND MYSELF HERE?

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE DREAM SYNDICATE: ”How Did I Find Myself Here?” (Anti) På åttiotalet, när MTV blixtrade som starkast i teverutorna, blev paisley underground en av mina käraste tillflyktsorter. Paisley underground var ett samlingsnamn för en mängd kalifornienbaserade band men tvärtemot vad termen antyder var det ingen samlad ”rörelse” – det var skillnad på Green On Reds Doors-mörka heartland-rock, Rain Parades dovt introverta psykedelia, Long Ryders Byrds- och Buffalo Springfield-dyrkande countryrock, och Thin White Rope som hamnade mitt emellan allihop med sitt originella sound definierat av Guy Kysers skrovliga stämma och gitarrerna som vällde fram som brinnande flytande stål. The Dream Syndicate hade visserligen också ordning på sina psykedelia-referenser men deras musik
RUT MEYERSSON AFRELL – DJ MED BRED BAKGRUND OCH ÖPPEN FRAMTID

RUT MEYERSSON AFRELL – DJ MED BRED BAKGRUND OCH ÖPPEN FRAMTID

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Sebastian Wickström (intervju och foto) och Linda Bönström (text) DJ:n Rut Meyersson Afrell tar Stockholms dansgolv med storm och har siktet inställt på världen. MONO:s Sebastian Wickström har träffat henne. Ruth Meyersson Afrell, även känd under namnet Main Projects, har mycket på gång. Förutom DJ:andet är hon videoproducent, jobbar på skivbolag och när det handlar om rå talang bakom skivspelarna har hon rykte om sig att vara Sveriges svar på brittiska Maya Jane Coles och ryska Nina Kraviz. För att börja med din musikaliska bakgrund så gick du på Kulturamas gymnasium. Berätta om det! – Jag hade tänkt söka in till danslinjen men min bror sade ”sök något du är bra på istället”, så det blev sång. Såhär i efterhand är jag nöjd med beslutet och det var superkul! – När jag
BROR GUNNAR JANSSON – AND THE GREAT UNKNOWN, PART I & II

BROR GUNNAR JANSSON – AND THE GREAT UNKNOWN, PART I & II

NYHETER, RECENSIONER
  av Peter Sjöblom BROR GUNNAR JANSSON: ”And the Great Unknown, Part I & II” (Normandeep Blues) Från början hade vi Daniel Norgren som med sina första skivor ställde sig som mellan hårdhudad enmansbandsblues och Tom Waits. Sedan kom Bror Gunnar Jansson med sin explosiva debutplatta 2012 och ungefär samtidigt gick Norgren bort sig i ett ingemansland mellan en sorts neofolkambient och signaturmelodierna till nordiska kriminalserier. Men Bror Gunnar Jansson stod kvar med båda fötterna i skrotbluesen, med en naturgivenhet som Norgren såhär i eftertankens kranka blekhet aldrig har haft på riktigt samma sätt. Jansson sjunger med en helt annan angelägenhet, som om det gällde livet. Och det gör det ju. Annars kan det kvitta. Bror Gunnar Jansson har inte haft bråttom med sk
KACY HILL – LIKE A WOMAN

KACY HILL – LIKE A WOMAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström KACY HILL: ”Like A Woman” (G.O.O.D./Def Jam) När Kacy Hill anslöt sig till Kanye Wests skivbolag var förväntningarna höga på hennes studiodebut ”Like A Woman”. West står som huvudproducent till plattan, men under sig har han exempelvis DJDS, Terrace Martin, DJ Mustard och Stuart Price (känd från samarbeten med Madonna och Pet Shop Boys). Till balladen ”Cruel” och poplåten ”Hard To Love” är det svensken Oskar Sikow som medverkat till ett drömskt, småbubblande sound. Hill blandar skickligt pop, R&B och elektroniska influenser och hennes röst har täckning för det. ”Static” och ”Lion” är fina med sina mjuka syntslingor och Hills klara stämma, och titelspåret visar att Kacy Hill har något att komma med.  
JAKE BUGG – HEARTS THAT STRAIN

JAKE BUGG – HEARTS THAT STRAIN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JAKE BUGG: ”Hearts That Strain” (Virgin) ”Hearts That Strain” har spelats in med goda förutsättningar. I Nashville fick tjugotreårige Bugg stöd av samma band som spelat på Elvis fantastiska ”Suspicious Minds” och ikoniska ”In The Ghetto”, Black Keys-gitarristen Dan Auerbach medverkar på tre av plattans spår och Miley Cyrus syster Noah sjunger duett på ”Waiting”. Skivan är inte lika dålig som förra årets flopp ”On My One”, men Bugg tycks aldrig nå fram vare sig i sina lugna folkinfluerade låtar som ”In The Event Of My Demise”, indierockspår som ”Burn Alone” eller med helt vanliga tryckare som ”This Time”. ”Bigger Lover” är en skojig countryaktig trudelutt men titelspåret är plattans starkaste låt. Sedan Jake Bugg slog igenom 2012 med sitt självbetitlade deb
HOLGER CZUKAY, 79, HAR AVLIDIT

HOLGER CZUKAY, 79, HAR AVLIDIT

AKTUELLT, NYHETER
Holger Czukay har avlidit, 79 år gammal. På sextiotalet studerade han för Karlheinz Stockhausen, innan han i slutet av årtiondet var med och startade gruppen Can som kom att bli ett av den tyska krautrockens främsta band, med skivor som ”Ege Bamyasi” och ”Tago Mago”. Senare samarbetade han med bland andra Jah Wobble från Public Image Ltd, The Edge från U2, och David Sylvian.
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 18 – COWBOY JUNKIES

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 18 – COWBOY JUNKIES

ARTIKLAR, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom COWBOY JUNKIES: ”Whites Off Earth Now!!” (Latent, 1986) Det är väl preskriberat nu. Förresten är det nog ändå ingen som minns att jag i min recension av Cowboy Junkies då nya och väldigt hyllade ”The Trinity Session” från 1988 avfärdande den som musik för trötta lastbilschaufförer. Men ändå. När jag lyssnar på den idag tycker jag fortfarande att deras variant av country är lite väl letargisk. Men å andra sidan har jag själv i denna dag inte ens ett B-körkort. Förmodligen hade jag blivit ännu mer besviken på ”The Trinity Session” om jag hade hört Cowboy Junkies första skiva redan då. Jag tror inte att det var så många som hade det på den tiden, om man inte möjligen var kanadensare såsom Cowboy Junkies själva. Eller rent av kompis med medlemmarna, för ”Whites Of
PETER PUDERS, 58, AVLIDEN

PETER PUDERS, 58, AVLIDEN

AKTUELLT, NYHETER
Peter Puders har avlidit, 58 år gammal. Puders, som egentligen hette Höglund i efternamn, blev på sjuttio- och åttiotalet känd som stilbildande gitarrist i grupperna TT Reuter och Commando M. Pigg (sedermera förkortat till Commando), och har också spelat med bland andra Ulf Lundell, Stig Vig, Kajsa och Malena, Ulf Dageby och Thåström inklusive Imperiet och Peace, Love and Pitbulls.
ASJO – MOVE

ASJO – MOVE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Janzon ASJO: ”Move” (Pitch Blue/Plugged) En framtid för svensk jazz med en kvinnlig röst – finns den? Det är lockande lätt att tro det efter att ha lyssnat på den nya skivan med Ann-Sofi Söderqvists Jazz Orchestra (ASJO),”Move”. Ett album med suggestivt, personligt material och fängslande komplex gestaltning. Ändå är det långt ifrån någon experimentell eller ”svår” storbandsjazz som kompositören/arrangören/textförfattaren Söderqvist bjuder på. I sin ohöljda subtilitet, sina skuggningar av hemlighetsfullhet, sina oväntade avslöjanden, uppvisar ”Move” kanske just det som är lätt att se som kvinnliga drag. Med en mångfacetterad sångsolist (även textförfattare) som Lena Swanberg är redan den mänskliga röst som tilltalar oss kvinnlig. Storbandsjazzen har väl oftast va