fredag, oktober 19

NYHETER

ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON – ORI VARIATIONS

ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON – ORI VARIATIONS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON: ”Ori Variations” (Country & Eastern/Naxos) ”Ori Variations” är den andra gemensamma skivan med organisten Elisabeth Engdahl och saxofonisten Thomas Gustafsson som ges ut av Country & Eastern; den följer på 2012 års ”Piece in Peace”. Det finns både likheter och skillnader mellan de båda skivorna. På bägge lägger kyrkorgeln tunga nästan ambienta bakgrunder som den folkinspirerade sopransaxen agerar mot i mjuka, dansanta rörelser. Och som på ”Piece in Peace” finns det en tredje ”musiker” här, själva rummet – denna gång Fässbergs kyrka i Mölndal med ett slags saklig rymdklang som binder ihop instrumentens egna klanger – kyrkoinspelningar kan annars vara problematiska då den akustiska storslagenheten lätt kan domin
EP-WEEKEND!

EP-WEEKEND!

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EP:n – liten men naggande god. Åtminstone ibland. Linda Bönström dyker ner i högen med det lilla formatet och fiskar upp hela elva skivor som är för långa för att vara singlar men för korta för att vara album. ALICE GLASS: ”Alice Glass” (Loma Vista) Kanadensiskan Alice Glass slår på stort, knappt en vecka hann passera från det att hon släppte sin senaste singel ”Without Love” tills det att denna självbetitlade EP dök upp som en överraskning på Spotify. I höst väntar turné med Marilyn Manson och Glass visar tydligt att hon nu är redo för att stå på egna ben efter att ha lämnat Crystal Castles för några år sedan. Det är snyggt paketerad elektronisk musik som Glass producerat tillsammans med Matt Rad och Lars Stalfors. ”Without Love” är rätt söt elektropop medan ”Forgiv
SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER – NOT DARK YET

SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER – NOT DARK YET

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER: ”Not Dark Yet” (Silver Cross/Border) Redan när systrarna Shelby Lynne och Allison Moorer i titeln på nya plattan väljer just Bob Dylans ”Not Dark Yet” blir kraven skyhöga. Och de lyckas med en vacker cover i bästa countryanda. Men så är de långt ifrån heller några amatörer: bland annat så vann Lynne en Grammy för bästa nya artist 2001 medan Moorer kammade in en Oscar-nominering 1998 för låten ”A Soft Place to Fall”. Trots detta är ”Not Dark Yet” Lynne och Moorers första gemensamma studioalbum och de har utan tvekan tagit sig an ambitiösa låtar att spela in. Nick Caves ”Into My Arms” är strålande utförd och Nirvanas ”Lithium” med countrykomp är faktiskt rätt fantastiskt för återigen – det lyckas. ”Lungs” var länge arbetstiteln p
THE JERRY DOUGLAS BAND – WHAT IF

THE JERRY DOUGLAS BAND – WHAT IF

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE JERRY DOUGLAS BAND: ”What If” (Rounder) Jerry Douglas har medverkat på fler skivor än vad någon hinner räkna upp under sin livstid. Inte konstigt då han nog är den mest flyhänta dobrospelaren i världen. Vem skulle rimligtvis vara skickligare än han? Men det är också hans problem. Han drar sig inte för att utnyttja hela sin kapacitet så fort han för möjlighet, och allra störst möjlighet får han förstås på sina egna skivor. Det spelar ingen roll att han har rötterna i bluegrass då han till sitt förhållningssätt och med sin tekniska briljans ligger betydligt närmare fusionmusiken och alla dess många tröttsamma akrobater. Att han gärna väver in jazz i sin musik – som på ”What If” – är därmed knappast förvånande eftersom jazzen när den är som sämst gärna lockar
MARTIN SIMPSON – TRAILS AND TRIBULATIONS

MARTIN SIMPSON – TRAILS AND TRIBULATIONS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MARTIN SIMPSON: ”Trails and Tribulations” (Topic) Martin Simpson var en av dem som på sjuttiotalet klev fram på den brittiska folkmusikscen som alltid har varit generös mot utmärkta gitarrister. Genom åren har utvidgat sin engelskt färgade repertoar med bland annat irländsk och amerikansk musik, och hans utgivning är diger. I synnerhet om man räknar in alla de skivor där han delat strålkastarljuset med andra folkprominenser och de plattor han medverkat på i bakgrunden som studiomusiker. På listan över samarbetspartners står bland många June Tabor, Jessica Radcliffe och den mångsidige Los Lobos-medlemmen David Hidalgo. Som sig bör speglar ”Trails and Tribulations” Simpsons bredd. Han väver samman traditionerna han är bevandrad i, låter amerikansk bergsbanjo stö
ROCKABILLYPIONJÄREN SONNY BURGESS DÖD

ROCKABILLYPIONJÄREN SONNY BURGESS DÖD

AKTUELLT, NYHETER
Rockabillypionjären Sonny Burgess avled i fredags, 88 år gammal. Burgess var en av de första artisterna Sam Phillips knöt till Sun Records i mitten av femtiotalet. Kommersiellt fick han aldrig lika stora framgångar som till exempel Elvis Presley och Jerry Lee Lewis, men singlar som ”We Wanna Boogie” och ”Red Headed Woman” betraktas som genredefinierande genom sin vilda stil. Han var aktiv praktiskt taget in i det sista och tilldelades mot slutet av sitt liv ett flertal hedersutmärkelser.
JOHN LEE HOOKER FÖR ETT LIV

JOHN LEE HOOKER FÖR ETT LIV

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Idag skulle John Lee Hooker ha fyllt hundra år och Peter Sjöblom firar jubiléet med en personlig betraktelse av blueslegenden. När jag gick i gymnasiet och alla andra hade bilder på sina flick- och pojkvänner i plånböckerna hade jag istället en bild på John Lee Hooker som fläppade fram varje gång jag visade busskortet. Oss emellan var mina amorösa framgångar begränsade så det fanns helt enkelt inga fotograferade flickvänner att ha i pluskan. Jag visste knappt vad en flickvän var men å andra sidan visste ingen annan i min klass vem John Lee Hooker var heller så jag antar att det på något sätt jämnade ut sig. Det här hände sig på den tiden när Hooker ännu inte hade lierat sig med Santana, Bonnie Raitt och Robert Cray och blivit topplistevara med den utslätade sk
PAUL BRADY – UNFINISHED BUSINESS

PAUL BRADY – UNFINISHED BUSINESS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PAUL BRADY: ”Unfinished Business” (Proper) Paul Brady är något av en irisk institution, med ett förflutet i grupper som The Johnstons och den irländska folkmusikens slagskepp Planxty. Precis som flertalet andra gamla Planxty-medlemmar skaffade sig Brady när han lämnade gruppen en livskraftig solokarriär som genererat ett ansenligt antal skivor. Fast nu var det ett tag sedan han senaste studioplatta gavs ut – mellan ”Hooba Dooba” och ”Unfinished Business” har det gått sju år. Precis som med så många artister som gått från folkmusik till mogenrock kan man hos Brady fortfarande ana ursprunget. Ibland mer tydligt, som när han på ”Unfinished Business” slänger in de traditionella låtarna ”The Cocks Are Crowing” och ”Lord Thomas and Fair Ellender”. Det är också då ha
WAY OUT WEST 2017 – LÅG WOW-FAKTOR

WAY OUT WEST 2017 – LÅG WOW-FAKTOR

LIVE!, NYHETER
av Linda Bönström (foto: Sture Svensson) Linda Bönström samlar sina intryck av årets Way Out West-festival och passar samtidigt på att konstatera att en del av det som inte handlar om själva musiken lämnar en del övrigt att önska. Årets upplaga av Way Out West-festivalen borde inte ha kunnat gå fel: massor med roliga band bokade, mestadels strålande väder och en köpstark publik. Och ändå saknades något, vilket rätt ofta var ljudet. Teknikstrulet var, till och med för Way Out West med sin konstanta fäbless för otydligt ljud, mer än lovligt stort. En annan sak man undrar över är hur arrangörerna tänker kring säkerheten. Med sådana stora publikmängder intryckta på samma yta i Slottskogen är potentialen för en katastrof högst påtaglig om kvällarna när man fastnar i falskhalsarna mell
TOM RUSSELL – FOLK HOTEL

TOM RUSSELL – FOLK HOTEL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom TOM RUSSELL: ”Folk Hotel” (Proper) I mer än fyrtio år och på nästan lika många skivor har Tom Russell gjort sin lätt väderbitna röst hörd. Bland hans åhörare finns och fanns bland många andra Johnny Cash, David Letterman, Doug Sahm, Guy Clark, Nanci Griffiths, Joe Ely och poeten Lawrence Ferlinghetti. Han har kallats den bästa låtskrivaren ur generationen näst efter Bob Dylan och även om man ska ta sådana utfästelser med sans och besinning är det svårt att komma ifrån att han är huvudet högre än flertalet av sina samtida – särskilt i den löst definierade countrygenre han ändå får sägas tillhöra. Förutom att han musicerar målar han i en sorts halvt naiv halvt impressionistisk stil och har flera gånger publicerat sig i bokform. Han söker en mångfald av intryck o