onsdag, december 2

NYHETER

SKIVOR I KORTHET

SKIVOR I KORTHET

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
TAWNY ELLIS: ”Love Life” (Music Building/Hemifrån) Tawny Ellis gör musik typisk för sin countrytid. Det vill säga slätstruken radiopop med påhängda countryattribut som steel guitar och lite twang i rösten. Men vad man än hänger på ”Love Life” förblir den slätstruken radiopop. Bästa låten heter ”Powers That Be” med ett par oväntade melodivändningar, men kraften som finns i den någonstans därinne låses in av samma radiofjäskiga produktion som resten av skivan lider av. av Peter Sjöblom STEVE YANEK: ”Across the Landscape” (Primitive/Hemifrån) Europeisk nylansering av ”Across the Landscape” som kom i Yaneks USA redan 2005. Steve Yanek är en riktigt hygglig låtskrivare i det countrystänkta poprockidiomet och lyckas med god hjälp från Jeff Pevars eldfängda gitarrspel ingjuta en g
SKRÄPROCKENS EGEN FÅGEL FENIX

SKRÄPROCKENS EGEN FÅGEL FENIX

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Följ med MONO:s egen ornitolog Peter Sjöblom när han ger sig ut för att följa "Surfin' Birds" flykt i kikaren! Alla har inte varit lika förtjusta. Den engelska komikern och radioprataren Kenny Everett spelade ”Surfin' Bird” i sitt entimmesprogram The World's Worst Wireless Show som han började sända lokalt över London-området via stationen Capital Radio 1977. Showen blev snabbt en kultfavorit – det var på den tiden radion hade någon betydelse och outsider-musik och de skevare delarna av populärkulturen inte var lika väldokumenterade som de är idag. När de ”bästa” låtarna ur programmet kort därpå sammanställdes till LP:n ”The World's Worst Record Show” låg ”Surfin' Bird” inklämd bland Zarah Leanders (!) ”Wunderbar” och Mrs. Millers inte alldeles tonsäkra ”A Lover's
LYNX ENSEMBLE – BAROQUE TALES

LYNX ENSEMBLE – BAROQUE TALES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LYNX ENSEMBLE: ”Baroque Tales” (Caprice/Naxos) Folkmusiken och barockens klanger har alltid varit en lyckosam kombination vilket kvintetten Lynx Ensemble tagit fasta på; blockflöjtisten Netta Huebscher och violinisten Linnea Aall Campbell förklarar sambanden mellan barocken och den folkliga hälsingemusiken redan i sin korta programförklaring i CD-häftet. Den må vara lite torr, men musiken är det inte. Man behöver inte vara musikakademiker för att omedelbart uppfatta vad Lynx Ensemble menar. Hälsinglands friska melodier rör sig oängsligt och aciöst i den tidiga sjuttonhundratalsstassen med blockflöjt, cembalo, cello och fiol ihop med den folkliga nyckelharpan. Handlaget är lätt och dansant och även om utförandet vilar på beläst grund lider den inte av någon som hels
KAKAFONI – VARGTIMMEN

KAKAFONI – VARGTIMMEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom KAKAFONI: ”Vargtimmen” (Imogena) Jazz och elektronik har inte ett självklart giftastycke. Det är lätt att elektroniken tar över och att jazzen reduceras till pikanta inslag som bara verkar finnas där för att flörta in sig hos kulturredaktionerna. Det krävs ett speciellt handlag för att det ska bli mer än bara läppstift på en gris. Kakafoni har det handlaget. På ”Vargtimmen” – gruppens tredje platta – låter det som att de olika elementen har blivit till symbiotiskt. Ingenting tillåts förhäva sig på bekostnad av något annat, blås och elektronik går hand i hand. Med en lätt romantisk poppighet i melodierna och här och var rockstuns i groovet blir ”Vargtimmen” lättillgänglig utan att bli banal. Det är utåtkommunicerande musik med värme. Och som en bonus finns här på sa
STEN KÄLLMAN & SANBA ZAO – MAPOU

STEN KÄLLMAN & SANBA ZAO – MAPOU

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom STEN KÄLLMAN & SANBA ZAO – Mapou: Haitian Drums & Northern Wind (Country & Eastern/Naxos) Mapou är det haitiska namnet på ett heligt träd och är en märkligt passande titel på den här skivan, ett samarbete mellan haitiska slagverkare anförda av Sanba Zao och svenska blåsare med folksaxofonisten Sten Källman i spetsen och lika frodigt som ett frikostigt lövverk. Till skillnad från ”världsmusik” – facket där ”Mapou” troligen och slentrianässigt ändå hamnar – så förtar traditionerna inte varandra här, de tvingar inte bort varandras väsentliga delar. Tvärtom lyfter den nordiska folktonen och de komplexa haitiska trumrytmerna varandra och bildar en helhet som låter både ny och potent. Förutom handtrummor och varjehanda saxofoner hörs klarinetter, tuba, trumpe
LONDON BOY – DAVID BOWIES TIDIGA ÅR

LONDON BOY – DAVID BOWIES TIDIGA ÅR

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto: Wikimedia Commons) Många har sin egen David Bowie, men inte lika många ägnar hans sextiotalsår särskilt stor uppmärksamhet. Det faller på Peter Sjöblom att göra det. Ingen vid sunda vätskor skulle komma på tanken att förringa David Bowies plats i musikhistorien. Inte ens horribiliteter som åttiotalets ”Tonight” och ”Never Let Me Down” eller den olyssningsbara drum & bass-övningen ”Earthling” (som är en av få Bowie-skivor som jag aldrig lyckats ta mig igenom i sin helhet) solkar hans geni, lika lite som det faktum att hans sista riktigt bra skiva kom 1980 i form av ”Scary Monsters”. Desto fler kan hävda att Bowies karriär började med ”David Bowie” från 1969, som fick heta ”Man of Words/Man of Music” i USA innan den några år senare döptes om till ”Spa
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 28: SYL SYLVAIN AND THE TEARDROPS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 28: SYL SYLVAIN AND THE TEARDROPS

ARTIKLAR, NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom SYL SYLVAIN AND THE TEARDROPS: ”Syl Sylvain and The Teardrops” (RCA, 1981) De må ha skrivit rockhistoria tillsammans i New York Dolls men efter att gruppen upplöstes var det först och främst David Johansen som blev känd (allra mest när han lanserade sin Buster Pointdexter-persona) och Johnny Thunders som blev ökänd genom ett extensivt narkotikabruk med ty åtföljande skandalframträdanden. Särskilt mycket moralpanik väckte Thunders i Sverige med bland annat ett aldrig sänt uppträdande i Måndagsbörsen. (Själv trodde Thunders att det gick ut live till tittarna men det var en fint från programmets producenter för att inte provocera honom.) Ett tag visste alla vilka både Johansen/Poindexter och Thunders var. Färre hade kunnat säga vem Sylvain Sylvain var utan att titt
BRUCE SPRINGSTEEN – LETTER TO YOU

BRUCE SPRINGSTEEN – LETTER TO YOU

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BRUCE SPRINGSTEEN: ”Letter to You” (Columbia) För de flesta verkar det vara en stor grej varje gång Springsteen arbetar med sitt E Street Band. Personligen hoppas jag varje gång istället på att han skulle låst in sig ensam i sin studio och plockat upp tråden från ”Nebraska” och ”Devils & Dust”. Det skulle ha passat särskilt bra för en tillbakablickande och begrundande skiva som ”Letter to You” med en sparsam instrumentering och en insulär, rentav klaustrofobisk stämning. Med fullt band blir ”Letter to You” mest som en bara ännu en typisk Springsteen-platta, och sådana finns det redan tillräckligt gott om. Jag förstår att han som nybliven sjuttioettåring har mycket att säga om hur livet har varit och minnen att se tillbaka på – i några fall i form av gamla lå
MELVIN LITTON THE GOTHIC COWBOY – BARE BONES

MELVIN LITTON THE GOTHIC COWBOY – BARE BONES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
MELVIN LITTON THE GOTHIC COWBOY: ”Bare Bones” (Melvin Litton/Hemifrån) Ena minuten har jag ingen aning om vem Melvin Litton – eller som han kallar sig: The Gothic Cowboy – är, andra minuten håller jag en utgåva med fyra CD med hans musik i handen. Fyra CD fulla med inspelningar gjorda i största enkelhet på en vanlig kassettbandspelare mellan åren 1978 och 1984 (ljudet är dock bra). Sådana här arkivutgåvor brukar vara förbehållna betydligt mer kända artister – visserligen antyder Google att han nog har sina fans, somliga säkert förvärvade medan han var medlem i The Border Band, men är de så många att en kvadrupel-CD är berättigad? Men det är möjligt att jag helt enkelt är okunnig, somliga verkar leva i villfarelsen att jag kan allt om alla, men det gör jag inte, och till exempel had