tisdag, mars 19

NYHETER

SPLASH – 1970-1979 SAMTLIGA INSPELNINGAR

SPLASH – 1970-1979 SAMTLIGA INSPELNINGAR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SPLASH: ”1970-1979 Samtliga inspelningar” (Splash) Långt ifrån all musik som gjordes under det vildvuxna, svenska sjuttiotalet har stått sig. Mycket av det som gjordes inom eller strax utanför musikrörelsen kräver ett stort akademiskt intresse för epoken för vara ens det minsta intressant att höra på idag, och det är inte ens alltid som ett utpräglat specialintresse räcker för att göra vissa skivor lyssningsbara såhär långt efter. Framför har den uttalat politiska proggen mestadels åldrats väldigt illa med sitt ofta stelbenta spel och sina plakattexter som dumförklarar lyssnaren med ett mästrande tonfall. Det är också sådana på den propagandistiska sidan av proggen som genom åren orättvist fördunklat synen på stora bredd som proggen faktiskt hade i stort. Sann
MUSIKEN OCH MORALPANIKEN

MUSIKEN OCH MORALPANIKEN

DEBATT, INNERSPÅRET, NYHETER
av Peter Sjöblom (bilder: Wikimedia Commons) På söndag släpps "Leaving Neverland" på SVT Play. Den kontroversiella dokumentären om Michael Jackson har rönt stor internationell uppmärksamhet och har bland annat lett till att flera radiostationer slutar spela Michael Jacksons musik. Här reflekterar Peter Sjöblom kring kulturella bannlysningar. Jag har skrivit om detta förr, på olika ställen, men kommer förmodligen att ha anledning att skriva om det hundratals gånger till. För jag misstänker att moralpaniken kommer fortsätta länge till. Jag tänker på uppståndelsen kring R. Kelly och Michael Jackson, och hur den yttrar sig i bland annat radiobojkotter av musiken. Nu bryr jag mig varken om den musik Kelly eller Jackson gör och gjorde, men detta är inte en smakfråga utan en diskussion
KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO: ”Where or When” (DO Music/Border) Klas Toresson är flitig i elden i skivstudion. Förutom det nya albumet ”Ballads and Dreams”, tillsammans med Hans Loelv når han nu i vintermärket ut till publiken med albumet ”Where or When”, där han jobbar tillsammans med Filip Ekestubbe Trio. Liksom på ”Ballads and Dreams” möter vi här ett antal stycken från The American Songbook. Richard Rodgers ”Where Or When” har fått ge titeln till albumet, men här finns också George Gershwin, Jerome Kern och Bill Evans. Sticker ut gör det inte. Kanske är det inte ens meningen. De stötte på varann på vägen till Kingside Studios och då blev det ett album. För mig låter det mera live än studio, och skillnaden kan förstås vara hårfin. Men om
HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HANS LOELV & KLAS TORESSON: ”Ballads and Dreams” (DO Music/Border) Ibland landar det ljuvliga på ens bord. Och man kan få drömma. Det är precis så det känns när nu Hans Loelv kommer med sitt fjärde album, ”Ballads and Dreams”. Här möter Loelvs jazziga piano Klas Toressons saxofon, och de har mött varann på ett sådant sätt att känslor och det täta samspelet möter lyssnaren i forma av ett antal standards. Nej, det är säkert inte första gången du möter Richard Rodgers ”My Funny Valentine”, Errol Garners ”Misty” eller Harold Arlens ”Over the Rainbow”. Uttjatade pärlor ur The American Songbook skulle man kunna säga, men ändå får pärlorna den lyster de kanske hade första gången de mötte publiken. Det är verkligen inte illa. Men vänta, det kommer mer…För till
ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman Örjan Hultén Orion: ”Minusgrader” (Artogrush/Plugged Records) Örjan Hultén Trio kom med sitt sjunde album i våras, medan den fristående kvartetten Örjan Hultén Orion, bestående av Örjan Hultén (saxofon), Torbjörn Gula, piano, Filip Augustson (bas) och Peter Danemo (trummor), nu är inne på sin fjärde skiva. Det här är en mycket kompetent kvartett, som också haft möjligen att turnera utomlands. De första recensionerna som kommit av det nya albumet ”Minusgrader” är också översvallande positiva. Samspelet fungerar perfekt, här finns både erfarenhet men också nyfikenhet. Intressant nog finns en koppling till litteraturen, då albumtiteln ”Minusgrader”, fått sitt namn av Tranströmers dikt. Litteraturkopplingen är inte ny för Hultén, i ett tidigare sammanhang fi
POPARKEOLOG DAVID WELLS ÖPPNAR DÖRREN TILL EN NY VÄRLD

POPARKEOLOG DAVID WELLS ÖPPNAR DÖRREN TILL EN NY VÄRLD

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Michael Björn Michael Björn har samtalat med en sann poparkeolog och en legend i det fördolda som i årtionden har grävt efter obskyr musik från en svunnen tid: David Wells. Följ med på en resa ner i kaninhålet! Wikipedia definierar arkeologi som studiet av vår materiella kultur i form av lämningar och artefakter. Men tänk om vi inte pratar om forskare med spadar och borstar som flockas kring utgrävningar, utan om någon som använder intervjuer, loppmarknader och rullbandsarkiv? Kanske den materiella kulturen dessutom är vinyl, och det som en gång gått förlorat men nu återfåtts är popmusik? Popmusik i den beatleska tappning vi numera känner den är gott och väl ett halvt århundrade gammal. Men det betyder inte att lyssna på den måste involvera kladdig nostalgi. Förvånansvär
DEN LÄTTKRÄNKTA MUSIKEN

DEN LÄTTKRÄNKTA MUSIKEN

DEBATT, INNERSPÅRET, NYHETER
av Peter Sjöblom I en debattartikel levererar Peter Sjöblom en bredsida mot konsensustänkandet inom musiken och frågar sig retoriskt om det är synd om den. Finns det genrer det är synd om? Nej, det gör det inte, men det finns genrer som gärna tycker synd om sig själva. Anhängare, utövare och distributörer av i synnerhet jazz och folkmusik verkar ha särskilt nära till självömkan när deras favoritmusik inte får den breda uppmärksamhet som de anser att den förtjänar. Visst kan jag också tycka att det är synd att den musiken hanteras relativt styvmoderligt av media, om den hanteras alls, men mycket annat som jag gillar syns också så sällan i spalterna eller utsändningarna, alldeles oavsett kategori. För, hör och häpna, det finns till och med pop- och rockmusik som det inte heller
MIKAEL RAMEL & KLAS QVIST – I HUVET PÅ VARANN

MIKAEL RAMEL & KLAS QVIST – I HUVET PÅ VARANN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MIKAEL RAMEL & KLAS QVIST: ”I huvet på varann” (Paraply/Border) ”Till dej” är en av de bästa skivor som gjorts i Sverige, och de efterföljande skivorna som Mikael Ramel gjorde under sjuttiotalet är nästan lika bra. Mästerverk inom den svenska proggen, även om Ramel själv måhända inte är så förtjust i en sådan enkel definition. Och för all del, proggen hade mer att vinna på Mikael Ramel än vad han hade att vinna på proggen. Han var betydligt fyndigare både i sina texter och sin musik än vad många andra var under samma epok. (Men så hade han ju också pappa Povel att brås på.) Det kan tyckas småskuret att dra upp fyrtio år gamla plattor när det ska handla om en alldeles nyutgiven Ramel-skiva, men eftersom de gamla skivorna har en sådan oanfrätt fräschör tycke
THE STEEL WOODS – OLD NEWS

THE STEEL WOODS – OLD NEWS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE STEEL WOODS: ”Old News” (Thirty Tigers) The Steel Woods kan backa upp sina sydstatsrockinfluenser med ursprung. Gruppens huvudpersoner Wes Bayliss och Jason ”Rowdy” Cope kommer från Alabama respektive North Carolina (där ”Old News” dessutom är inspelad). Det kan verka oroväckande att gruppen numer är bosatt i Nashville – pseudocountryns analhål – men det antyder i alla fall att deras Lynyrd Skynyrd- och ZZ Top-färgade rock som sig bör har sina tydliga countrystråk. De missklädsamma hårdrocksdragen från Steel Woods förra platta och debut ”Straw in the Wind” från 2017 är lite mer nertonade här även om vissa låtar fortfarande lider av en Led Zeppelin- och ZZ Top-åkomma.. Jag förstår att de gärna ville ha med låtar som den stånkiga inledningslåten ”All of Those
A Ä IE IA, A Ä E EUU!

A Ä IE IA, A Ä E EUU!

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto uppifrån och ner: Johan Jönsson, Daniel Åhs Karlsson och Bengt Nyman, samtliga från Wikimedia Commons) Peter Sjöblom tittar på teve om tonsatt lyrik men blir allt annat än lyrisk. Jag tittade på första delen av Fredrik Lindströms nya serie ”Helt lyriskt” på SVT. Tänkte att det kunde vara lite kul med artister som får i uppgift att tonsätta dikter ur den svenska poesihistorien. Programmet var i klassisk Lindström-stil, lätt underhållning med ett visst folkbildningspatos. I detta första avsnitt medverkade Tommy Körberg och Molly Sandén. Körberg kan man tycka vad man vill om men ingen kan ta ifrån honom att han har en rekorderlig pipa. Jag är inget jättefan av honom, jag tycker han alldeles för ofta har slösat bort sina rösttillgångar på trams som bara syftar