torsdag, december 13

NYHETER

THE GOOD, THE BAD & THE QUEEN – MERRIE LAND

THE GOOD, THE BAD & THE QUEEN – MERRIE LAND

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström THE GOOD, THE BAD & THE QUEEN: ”Merrie Land” (Studio 13) Jag faller hejdlöst för nya plattan från The Good, the Bad & the Queen. “Merrie Land” är balsam för öronen och plattan kittlar alla sinnen. Ordet nyskapande återfinns här i sann mening och det är förtjusande att höra hur veteranerna Damon Albarn, Paul Simonon, Simon Tong och Tony Allen lyckas förena sina talanger ännu en gång. Texterna är naturligtvis signerade Albarn, frontmannen från superbritpopgrupperna Blur och Gorillaz, som uttryckligen har sagt att ”Merrie Land” skulle ha kunnat vara uppföljaren till ikoniska ”Parklife” från 1994. Med den här skivan handlar det om att syna den brittiska identiteten i sömmarna, ja till och med Brexit har haft en stor påverkan på vad Albarn knåpat ihop från r
CLAES JANSON – ETT ORD TILL MINA GAMLA POLARE

CLAES JANSON – ETT ORD TILL MINA GAMLA POLARE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman CLAES JANSON: "Ett ord till mina gamla polare" (Vax) Claes Janson blir aldrig gammal men han blir alltid bättre. Så tänker jag när jag lyssnar igenom Claes senaste album "Ett ord till mina gamla polare". Nu är det så, att blues har aldrig riktigt varit min grej, och det är med blues jag främst förknippar Claes. Jodå, visst är han bra på det men ändå. Men här bjuder han på ett album som färgats lite av Cornelis-visa, men också finlirad jazz och gospel. Vi slänger in lite Frälsningsarmé-blås också. Hela arsenalen. Mångsidighet kallar jag det. Dessutom, han textar väl, så att de genomtänka texterna når fram till lyssnaren. Vilka står bakom detta? Proffs som Anders Neglin och Lasse Zackrisson har producerat, i låtskrivandet finns ofta Hans Widmark. Kvalitet
ANDERSON PAAK – OXNARD

ANDERSON PAAK – OXNARD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ANDERSON PAAK: ”Oxnard” (Aftermath/12 Tone Music/LLC) Säg Los Angles-funk och rap i samma mening och vem som helst skulle backa några steg bakåt av ren självbevarelsedrift. Men Anderson Paak förändrar spelreglerna totalt med sin hiphop och det är bra – riktigt bra till och med. Trettiotvåårige Brandon Paak Anderson är nästintill oförskämt begåvad. Efter debuten under sitt nya artistnamn med plattan ”Venice” 2014 och uppföljaren ”Malibu” från 2016 har han nu nått den avslutande delen i trilogin om Kaliforniens kustremsa, hans födelseort Oxnard. Det hindrar dock inte Compton-soundet från att sticka ut – och med Dr. Dre som huvudproducent är det i sig knappast märkligt. Men det är en tjusig sammanslagning helt klart. Nog för att Paak är rappare i sin egen rät
HÖRDEGÅRDS FYRA – RUM

HÖRDEGÅRDS FYRA – RUM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HÖRDEGÅRDS FYRA: "Rum" (Hördegård Musik) Magnus Hördegård är en välutbildad musiker, pianist, låtskrivare, med viss koppling till kristen musik. I kombinationen Hördegårds Fyra, tillsammans med tre duktiga musikerkollegor, brodern Gustav, Magnus Boqvist och sångerskan Allis Brorsson-Stihl, har man turnerat, inte minst i södra Sverige och gett ut musik i runt ett decennium. Det är elegant och driven pianomusik vi får möta, jazz med en viss folkton och texter som inte är religiösa eller kristna i sig men som har existentiella dimensioner, möjligen lite klyschartade. Kanske vi ska se det hela som lite new age och lite meditativt. Albumtiteln "Rum" syftar också på det inre rummet. Samtidigt känns det också som en lite mer jazzig Bo Kaspers. Sångerskan Allis Bror
ME AND MY FRIENDS – LOOK UP

ME AND MY FRIENDS – LOOK UP

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ME AND MY FRIENDS: ”Look Up” (Split Shift) De debuterande engelsmännen i Me and My Friends har låtit sig inspireras av både västindisk och -afrikansk musik. Inslagen från reggae, highlife och afrobeat är uppenbara redan vid första genomspelningen av ”Look Up”, alltså musik som bygger på hetta och accentuerade rytmer. Därför är det märkligt att låtarna på skivan är så genomgående svala och loja. En starkt bidragande faktor är sångerskan Emma Coleman som tycks ha lyssnat alldeles för mycket på Sade för sitt – och musikens – eget bästa. ”Look Up” är så välsmord och avmätt att den skulle passa alldeles i utmärkt i butiker som säljer överdyra märkeskläder. Eller för dem som behöver en ny gemensam och passivt skrytsam identitetsersättare nu när Gudrun Sjödén-garderoben i
LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman LINUS HASSELBERG: "Granada, Granada" (Icons Create Evil Arts) Linus heter han. Hasselberg. Känd för att ha jobbat med Petter, Planeten Jorden med flera. Så en senhöstkväll är det riktig riktig, egen, debut för Linus Hasselberg. På Södra Teaterns scen med hela det nya albumet "Granada, Granada". Med ett gäng duktiga, känsliga musiker och med gästartister som Maia Hirasawa och Jens Hult. Inte minst en fullsatt salong med vänner och entusiaster. Jag dissar aldrig några musikstilar, men som barnbarnet säger om tomater: jag älskar inte hiphop. Däremot tror jag att jag kan älska Linus. För att han skapat en musikperformance på scenen. I den möter hiphopen en singer/songwriter, släktdrag med Daniel Boyacioglu. Men, vänta, det kommer mer. Är det ett konstprojekt
ALE MÖLLER, ALY BAIN & BRUCE MOLSKY LIVE PÅ STALLET 28 OKTOBER

ALE MÖLLER, ALY BAIN & BRUCE MOLSKY LIVE PÅ STALLET 28 OKTOBER

LIVE!, NYHETER
av Thomas Wihlman (foto: Frank Julin/Wikimedia Commons) ALY BAIN/ALE MÖLLER/BRUCE MOLKSY: Stallet, Haninge Kulturhus, 28 oktober 2018 Ale Möller har alltid funnits. Besvärlig att få grepp om, dyker upp i otaliga kombinationer, men ändå alltid stadigt förankrad i folkmusikhägnet. I olika kombinationer ja, olika instrument, tillsammans med en mängd artister alltifrån Filarfoket, Ale Möller Band, till dagens turnerande med Ale Möller Trio. Men er skribent möter denna senhöst Möller på scen, Stallet i Stockholm, med Aly Bain och Bruce Molsky. Tre musikantvänner. En utsåld konsert får kompletteras med en extraföreställning. Det är liv i folkmusiken! Ale konstaterar under konserten: Ju äldre man blir, desto bättre var man förr. Det vete katten. Shetlandsbördige Aly, skånebördi
SHAI MAESTRO – THE DREAM THIEF

SHAI MAESTRO – THE DREAM THIEF

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman SHAI MAESTRO: "The Dream Thief" (ECM) Shai Maestro är en alldeles odrägligt duktig pianist. Från Israel, uppskattad av en stor, svensk publik, fick sitt genombrott 2011 för sex-sju år sedan, med Shai Maestro Trio. Visst är det så bra, som man kan förvänta sig. Lyriskt, perfekt. Här på senaste albumet "Dream Thief" i kombination med israeliske trumslagaren Ofri Nehemya och peruanske basisten Jorge Roeder. Alla mycket bra, samspelta, väl genomfört. Shai har jämförts med Esbjörn Svensson. Det känns lite orättvist mot båda. Jag upplever nog Shai som aningen mer sofistikerad, men utan Esbjörns driv och rockiga influenser. Så klart det är bra. Men jag tänder ändå inte riktigt. Ger lite för lite känsla, öronen får sitt lite mer än själen. Kanske är det så att
BLANDADE ARTISTER – 22 x OWE THÖRNQVIST EN TRIBUTE

BLANDADE ARTISTER – 22 x OWE THÖRNQVIST EN TRIBUTE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman DIVERSE ARTISTER: "22 x Owe Thörnqvist, En tribute" (Riverside Records) Idén är trevlig. Bjud in ett antal artister, av lite olika karaktär, mest svenska, några utländska, och gör ett hyllningsalbum till Owe Thörnqvist. Tjugotvå spår blev det, mycket, men med lite ojämn kvalitet. Törnqwists blandning, med till exempel rock, boogie, jazz, gör honom till en artist med många sidor och därmed kanske också svår att sammanfatta och att förhålla sig till. Sun Cats med "Varm korv boogie" och The Hub Caps "På festplatsen" är väl utfört liksom Cowbells Bands "Kalle Kork". Rolf Carlsson band med "Rosen och vinden" gillar jag också. Nivån är allra högst, tycker jag, när Gunhild Carling ger sig på "Silver sand merengue", för att understryka femtiotalets latinoinflue
DOMNA SAMIOU – MUSIC FROM GREECE

DOMNA SAMIOU – MUSIC FROM GREECE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DOMNA SAMIOU: ”Music from Greece” (Caprice) Tredje återugåvan ur Caprices folkmusikkatalog i serien ”Music from...” och därtill den hittills bästa. Också den jämnaste vilket egentligen inte är så konstigt då de två tidigare – den ena tillägnad Rumänien och den andra Bulgarien – består av fältinspelningar med olika artister, medan ”Music from Greece” är centrerad kring den pondusrika sångerskan Domna Samiou (som avled 2012). Säger man ”grekisk musik” tänker nog många på en lätt sentimental bouzouki, men det är en lite för turistanpassad förenkling av ett musikarv som är betydligt mer mångsidigt än så – bland annat finns ju rebetikan som har kallats Greklands blues. Samiou har också djupblå smärta i sina inspelningar av traditionella sånger, och och det är tveksam