söndag, december 16

KRÖNIKA

I MUSIKENS ANTIKRUNDA

I MUSIKENS ANTIKRUNDA

KRÖNIKA, NYHETER
av Thomas Wihlman MONO riktar sina blickar både mot nutidens musik, framtidens men också mot äldre musik. I dag vevar vi i vår antikrunda tillbaka till det estniska sjuttiotalet. Ibland blir tillbakablickandet en rejäl déjà vu-upplevelse. När jag sitter och zappar på min Apple TV väljer jag denna gång den estniska televisionens, ETV, app. Bara dessa appar med livesändningar från rysk teve, fransk teve, tysk teve, turkisk teve och så vidare kan innebära musikaliska upplevelser i sig! Det finns skäl att gå till ETV-appen. Här kan man hitta vacker körmusik, klassisk musik, parodier på åttiotalets sovjetockuperade estniska samhälle och mycket annat. Naturligtvis underlättas det av att jag förstår lite av språket, kunskaper som jag skaffade mig i slutet av sjuttio- och under åttiotalet
NATTSUDD – RADIONS OÄNGSLIGA RÄDDARE

NATTSUDD – RADIONS OÄNGSLIGA RÄDDARE

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Trött på hur radion låter? Längtar du bort från program som proppar öronen fulla tills trumhinnan bågnar sönder? Saknar du det gamla teveprogrammet Nattsudd? I så fall finns räddningen närmare än du tror. Jag är så pass gammal att radion i min barn- och ungdom hade en aura av mystik. Inte för att det var gängse i min generation; meka med moppen och mellanölsdrälla i portuppgången var väl en mer populär fritidssyssla för de flesta i min ålder men det lockade aldrig mig. Jag har aldrig åkt moppe; ska jag avslöja ett lyte jag har så kan jag inte ens cykla och jag utgår helt kallt ifrån att det är ännu värre att välta i mopedhastighet än att välta i den cykelhastighet jag aldrig lyckats komma upp i, så jag har alltid överlåtit allt sådant där till dem som utrustats
MED FINGRET I GÅSLEVERSBUKEN – OM BOB DYLANS NOBELPRISFÖRELÄSNING

MED FINGRET I GÅSLEVERSBUKEN – OM BOB DYLANS NOBELPRISFÖRELÄSNING

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (Foto:William Claxton) Fem dagar innan deadline levererade Bob Dylan sin nobelprisföreläsning till Svenska akademien. Somliga hyllar talet, andra är besvikna. Här funderar Peter Sjöblom kring föreläsningen och ”den riktige Dylan”. Allting blir så komplicerat när Bob Dylan är inblandad. Eller, allting blir så komplicerat när folks föreställningar om Dylan är inblandade. För det är väldigt sällan det handlar om just Dylan själv och det är väl delvis av egen förskyllan och hans omvittnade förtegenhet. Det lämnar öppen spelplats för allsköns spekulationer. Även belackarnas och deras avsky, som i sin mest vulgära form politiserades i samband med att Svenska akademien kungjorde Dylan som förra årets nobelpristagare i litteratur. Snart skallade lumpenhetens slagord h
BROLLE, THE KILLER AND ME

BROLLE, THE KILLER AND ME

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Thomas Wihlman (Foto: Peter Knutson/Matthew Hennessey) Jag kan berätta det nu, tidigare tyckte jag det lät lite skrytsamt men nu när världen är full av egoboost så ska jag väl lämna mitt lite modesta bidrag. Eller kanske vi ska börja så här: I höst kör en som heter Brolle en show på Göta Lejon som heter något i stil med ”Elvis, Cash, the Killer and Me”. Jo, jo, den titeln är nog alldeles sann och sade jag egoboost? Så vi backar tillbaka i tiden runt fyrtio år eller så och jag går till biljettluckan på Kungliga Tennishallen och inhandlar min biljett till kvällens show, med, jo, just det ”The Killer”, det vill säga Jerry Lee Lewis. När jag går därifrån med min nyinköpta biljett smyger en limousin upp bakom. Jag vänder mig om och i den sitter Jerry Lee med en donna (ja, man sade
SKAM ÖVER SVT:s MUSIKPRODUKTIONER!

SKAM ÖVER SVT:s MUSIKPRODUKTIONER!

DEBATT, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom SVT:s musikprogram har försvunnit i ett flams- och flabbmörker skriver Peter Sjöblom och efterlyser både mer och bättre närproducerat, i samma anda som BBC:s ambitiösa dokumentärserier om musik. Varför hatar SVT den svenska populärmusikhistorien? Eller, de kanske inte hatar den utan bara tycker att den är så ovidkommande att den inte är värd någon uppmärksamhet. Antagligen tycker de att det finns viktigare saker att lägga pengarna på, som evighetsloopen av melodifestivalsuttagningar, melodifestivalsandrachansuttagningar, melodifestivalssemisemisemifinaler, melodifestivalsandrachansenskvartssemifinaler, melodifestivalsfinalsfinaler och sedan själva melodifestivalsfinalen som föregås av ett försnack till försnacket till uppsnacket till finaluppsnacket och sedan
KYRKOMUSIKENS STORA SPÄNNVIDD

KYRKOMUSIKENS STORA SPÄNNVIDD

INNERSPÅRET, KRÖNIKA
av Björn Gustavsson Begreppet ”kyrkomusik” är ett diffust begrepp. Normalt avses den musik som på något vis är förbunden med kyrkliga sammankomster och en del av liturgin. Men spännvidden är stor mellan å ena sidan liturgisk bruksmusik och å andra sidan annan musik som spelas i kyrkorna – ofta i form av separata konserter. Faktiskt var det väl alldeles i början av sjuttiotalet som svenska kyrkor började användas för renodlad konsertverksamhet. Till en början brukade dylika evenemang rubriceras som ”musikgudstjänster” och inramas av prästerlig medverkan. Under senare decennier däremot har kyrkorna allt oftare kommit att fungera som vilken konsertlokal som helst – och musikaliskt har allt fler församlingar närmast sig en ytterst liberal attityd. Rock’n roll-konserter och discomusik