tisdag, oktober 15

KRÖNIKA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom ser sig om i vrede när MONO sammanfattar 2018. Den här årssammanfattningen är nog inte särskilt bra. Men så var det inte heller ett särskilt bra år. Utan att bli påträngande personlig och generande privat kan jag säga att jag många gånger tänkt på både Jim Carroll och Reverend Gary Davis det gångna året. Det gör jag visserligen då och då även andra år, men jag gör det helst av betydligt trevligare anledningar än vad jag haft i år. Som sagt, vi ska inte gå in närmare på det (låttitlarna ger ledtrådar så det räcker), men det har gjort att resten av världen känts rätt fjärran. Till exempel har jag inte brytt mig särskilt mycket om turerna kring Svenska Akademien. Kulturprofilens tölpaktiga beteende är förstås skandalöst, men övriga ledamöters upp
SPEGLINGAR PÅ UNSOUND I KRAKOW

SPEGLINGAR PÅ UNSOUND I KRAKOW

KRÖNIKA, LIVE!, NYHETER
av Curt Lundberg (text och foto) Jag har nyligen varit på min femte festival i Krakow. Unsound alltså, mitt i den nya polska politiska verklighet där ett styrande parti sakta förvrider demokratin mot intolerans i alla dess former. Där står Unsound för raka motsatsen: ett gränslöst konstnärligt internationellt projekt med musik, konst och samtal i centrum. I år är temat Presence, närvaro, och det i mångbottnande betydelser. Inte minst personligt eftersom du dagligen kan råka stå framför en spegel från festivalen, spontant uppsatt på en husvägg bredvid ett av de många caféer och barer som översvämmar centrum och de judiska kvarteren i Kazimierz. Under årets festival promenerar jag bland valaffischer där fotoshoppade PiS-politiker allvarligt och uppfordrande blickar ner på oss frå
EN INJEKTION RHYTHM & BLUES

EN INJEKTION RHYTHM & BLUES

BÖCKER & FILM, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom har sent omsider läst en bok om en rätt okänd skivbolagspionjär och vill återevröra musikens mystik. Eller så vill han inte det. Eller så vill han det. Jag läste nyligen Jan Kotschacks bok ”Resan mot rockens rötter: Mr R&B räddar ett musikaliskt musikarv”. Den kom för något år sedan (på Premium Publishing, om någon är betjänt av den informationen) men det är inte förrän nu som jag kommit mig för att läsa den. Boken handlar om titelns Mr R&B, Jonas Bernholm, svensken som på sjuttiotalet började återutge gammal rhythm & blues på egna etiketter som Route 66. Titlarna han gav ut fick en hel del uppmärksamhet utomlands; hemmavid var det väl Expressens Mats Olsson som bar fanan högst och tydligast för den lätt excentriske entreprenörens utgå
DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE LÄMPLIGT NU

DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE LÄMPLIGT NU

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom avhåller sig från att välja sida i kulturbråken. Han har fullt upp med att utkämpa sitt eget. Jag förmodar att det anses som moraliskt olämpligt att läsa Katarina Frostenson nu. Om det är olämpligt på något annat vis kan jag inte uttala mig om, jag har läst för lite av henne, det lilla jag de facto har läst av henne när jag var som djupast i konstprosan och poesin gav inte mersmak. Inte heller tänker jag blanda mig i diskussionen om Svenska Akademiens snille och smak eller brist på snille och smak mer än genom att säga att väldigt fort tröttnar på alla prestigepositioneringar och kulturbråk, stora som små; vuxna människor som beter sig som om morsan eller farsan glömde att hämta dem på dagis samtidigt som de – de kvarglömda – snarstucket försöker
THE WINNER FAKES IT ALL

THE WINNER FAKES IT ALL

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom ABBA återförenas. Peter Sjöblom känner sig kränkt. ABBA har återförenats. De har spelat in två nya låtar. Möjligen är jag den ende i hela världen som inte jublar åt det. Det finns redan på tok för mycket ABBA i universum, alldeles för många ”The Winner Takes It All”, ”Happy New Year” och ”Waterloo”. ”Waterloo”, som dessutom klonats till miljarders miljarder små-Waterloos av miljarders miljarders dansband. Mycket av vad ABBA gjort låter ju för övrigt precis som dansbandsarketyper. De nyinspelade låtarna ska tydligen släppas i höst och åtföljas av en så kallad avatarturné. Det betyder att de ska ut och turnera som hologram så att medlemmarna, i sina biologiska upplagor, kan stanna hemma och diska, om de nu gör sådant, eller gå ut med hunden, om de har hund
EASTER EVERYWHERE

EASTER EVERYWHERE

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Storhelgsförnekaren Peter Sjöblom låter tankarna vandra mellan påskgodis, flourtanter, Bach-oratorier och psykedelia. Kanske eller kanske inte hänger det ihop. Påsken har aldrig varit någon större högtid för mig. Det var lite kul när man var liten och man fick ett påskägg fullproppat med godis (minns särskilt ett jag fick som var stort som en bäver och så fullt med godsaker att de vällde ut när jag öppnade det – jag måste ha haft IBS i månader efter det), men alltid var det någon förnumstig släkting som grumlade glädjen genom att menande stoppa med en tandborste i ägget. Jag vet inte om den seden fortfarande förekommer, att man ska ge ungarna dåligt samvete med en kulört gaddfejare från Jordan, men jag är helt säker på att den där förnumstigheten på min tid var
NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

NÄR JAG INTE KAN HÖRA VAD MISSISSIPPI-FARBRORN SJUNGER

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom oroar sig för vad som händer om han inte är mer än sin skivsamling. Ibland när livet kommer emellan, med sina fulaste knep och lumpnaste trick, räcker musiken inte till. Antingen kommer den obehagligt nära som en slö kniv med taggig egg som skär genom sinnet, eller så känns den så avlägsen att jag inte hör den tala som annat än ett sluddrigt mummel som distraherar mycket mer än det förtydligar. Då återstår bara tystnaden och det är den största och mest plågsamma tystnaden av alla. En tystnad som är en smärta som inte känns som någon annan smärta och som inte går att rå på med annat än att man väntar tills den av någon anledning bryts av sig själv. Jag känner mig aldrig så utelämnad och övergiven som i de stunder när musiken inte gör det som den h
WILMER X OCH JURTJYRKOGÅRDEN

WILMER X OCH JURTJYRKOGÅRDEN

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto: Jörgen Johansson) Wilmer X gör ett återtåg i sommar och Peter Sjöbloms kärlek till bandet prövas ännu en gång. Sweden Rock är musikens Jurtjyrkogård. Det är dit som föredettingar åker för att få ytterligare lite tid, förlänga ett förbrukat artistliv, som hålögda pösmunkar zombiefierade av applåderna från nostalgiker som i vild panik har fått för sig att de kan återerövra en sorglig strimma av sin egen överskattade ungdom genom att gå och titta på relikerna. Det är i alla fall så det ser ut utifrån när jag läser bokningslistorna till Sweden Rock, år efter översvämmande av band som jag använt årtionden åt att förtränga. Jag har kanske fel, jag erkänner att jag har aldrig varit på just den där Jurtjyrkogården, men hela konceptet ger mig kväljningar och får m
VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR MED SPRINGSTEEN

VI MÅSTE PRATA OM DET HÄR MED SPRINGSTEEN

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom kryper i återupptäckandets namn nästan hela vägen till Springsteen-korset men vägrar styvnackat bli Bossen-religiös. Det hela är komplicerat. Vi måste prata om det här med Bruce Springsteen för det är komplicerat. Det blev komplicerat 1984 när han släppte ”Born in the U.S.A.”. Jag var förmodligen den enda recensenten på den här sidan Jupiter som sågade plattan men jag står än idag fast vid att det är en bicepssvällande skitskiva för evigt tagen som gisslan av åttiotalets vedervärdiga ljudideal. Även om jag har hela världen emot mig på den punkten och framför allt alla grabbgubbs som än idag rapar blaskigt öl när de tar i från tårna för att skråla med i knytnävspumparrefrängerna och snyftar lite till de yuppiedekorerade balladerna. ”Born in t
PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto Herbert Blomstedt: Thomas Notini) Peter Sjöblom sammanfattar 2017 och presenterar listan över årets bästa skivor. Faktiskt sina två listor. Det var ju också ett jävla år. Allsköns kryp har under 2017 krälat fram från både höger och vänster och ja, jag menar det också politiskt, kanske i synnerhet politiskt för den ena sidan har visat sig exakt lika usel och förståndslös som den andra och jag har inte orkat med det. Jag har bara velat klättra in i en stor trattgrammofon och gömma mig i tratten och skrika NEJ! så fort som någon har kommit i närheten och tjatat om att jag ska ha en åsikt om vad som händer i världen och hemmavid. Kalla det feghet eller ansvarslöshet eller vad ni vill och jag kontrar med självbevarelsedrift. Som tur är har den där tra