tisdag, oktober 23

ARTIKLAR

VIOLENT FEMMES KUBISTISKA BLUES

VIOLENT FEMMES KUBISTISKA BLUES

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Violent Femmes skeva och krängiga blandning av amerikanska musiktraditioner var inte bara originell när de först dök upp på åttiotalet, den saknar motstycke än idag. Sexualneuroser har aldrig låtit så bra som på Violent Femmes första platta. Med vem som helst annars skulle "Add It Up", "Prove My Love", "Confessions" och "Promise" ha varit lätta att vifta bort som pinsamma high school-litanior, men när bandets sångare och låtskrivare Gordon Gano sjöng dem lät de så elaka, illvilliga och kallblodiga att man inte tordes annat än att ta dem på allvar. Han lät som en tvättäkta psykopat som med knogarna vitnande kring skaftet på kökskniven bara väntade på en anledning, minsta lilla förevändning, för att få använda hushållsredskapet på ett väldigt dåligt sätt. Eller
IT’S HEXBREAKIN’ SUPER-ROCK TIME!! – FLESHTONES BORTGLÖMDA BEAT

IT’S HEXBREAKIN’ SUPER-ROCK TIME!! – FLESHTONES BORTGLÖMDA BEAT

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Man kan vara mitt i någonting och samtidigt vara på sidan av det. Det är Fleshtones ett bevis på. De dök upp på precis rätt plats och i rätt tid, just när New York började pulsera av punken, men de var inte godkänt coola för alternativkretsarna. Trettio år senare är det hög tid att återupptäcka deras smittsamma garagerock. ”Partyrock” är det tredje värsta ordet som finns. Bara ”krogshow” och ”firmafest” är värre. Alla orden sätter samma obehagliga bilder i huvudet, med folk som varken har ölsinne eller självaktning och som på bara ett par timmar helt lyckas vända evolutionens gång. Fleshtones musik har kallats partyrock många gånger vilket är lite otäckt. Själva föredrar de ordet superrock. Gruppen finns fortfarande, fyrtio år efter att de drog igång, men dage
RAKA VÄGEN IN I MUSIKENS BLÖDANDE HJÄRTA – EN TEXT OM MUSIKJOURNALISTEN LENNART PERSSON

RAKA VÄGEN IN I MUSIKENS BLÖDANDE HJÄRTA – EN TEXT OM MUSIKJOURNALISTEN LENNART PERSSON

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter publicerade i ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. 2015 samlades allting han skrev för tidningen Sonic i en diger bokvolym av Sonic/Telegram. Nedanstående publicerades första gången som en recension av den boken 7 augusti 2015 i Tidningen Kulturen. Enstaka förlegade formuleringar i originaltexten har ändrats. Mats Olsson må vara den svenska rockjournalistikens fader, men det var Lennart Persson som fullkomnade dess form när han tog den raka vägen in i musikens blödande hjärta. Alla vi som någon gång skriver om någonting som befinner sig inom samma område som det han täckte in står i relation till honom. Tacksamhetsskuld rentav. Vare sig vi vill det eller inte
JEFFREY LEE PIERCE – I BAKHASORNA PÅ DEMONERNA

JEFFREY LEE PIERCE – I BAKHASORNA PÅ DEMONERNA

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom (Foto: Wikimedia Commons) Människans naturliga instinkt borde vara att hela tiden få det bättre, att optimera omständigheterna. Men somliga gör tvärtom, de söker ytterligheterna, stiger ner i helvetet av fri vilja, utmanar demonerna i en kamp som den dumdristige är dömd att förlora. Jeffrey Lee Pierce sökte den råa utlevelsen och betalade priset för den. När någon säger Jack White tänker jag Jeffrey Lee Pierce. Visst var jag rätt White Stripes-manisk medan de fortfarande höll på, men entusiasmen lade sig med tiden och utvecklades efter hand till likgiltighet. Det Jack White har gjort efter White Stripes har jag praktiskt taget inte brytt mig om alls. Hörde en Raconteurs-platta som mer än något annat var sövande. Men jag respekterar hans djupa kärlek till blues
JOHAN SEGERMAN – PROFESSIONELL FAGOTTIST

JOHAN SEGERMAN – PROFESSIONELL FAGOTTIST

ARTIKLAR, INTERVJUER
av Sebastian Wickström Johan Segerman ger en bredare kunskap i en del av världen som är väldigt intressant ur ett kulturanalytiskt perspektiv. Jag har fått en inblick i hur han har utvecklats kulturellt och musikaliskt under sin period som student och nu som professionell fagottist. Hur länge har du spelat fagott? – I cirka fjorton år. Kommer du ihåg just varför du fastnade för fagott som instrument? Vad var det som var sådär extra attraktivt med just detta instrument? – Jag tyckte att instrumentet såg väldigt coolt ut. Det stack ut lite sådär extra längre bak i orkestern, det såg ut som skorstenar! Det var lite olika från andra blåsinstrument och den är väldigt snygg då mycket är gjort av trä. Spelade du något instrument innan du lärde dig spela fagott? Hur ser din i
MITT LIV SOM FREDDIE

MITT LIV SOM FREDDIE

ARTIKLAR, INTERVJUER
av Peter Sjöblom (Foto: Michael Winnerholt) När Freddie Wadling togs ifrån oss 2 juni 2016 tystnade inte bara en av Sveriges bästa röster tvärt. Med honom försvann en av de underbaraste människor jag har mött. Han var en sådan varm person, generös och chosefri. Han hade en renhet, en oförställdhet, som kanske skulle ha överraskat dem som enbart var bekant med honom via den media som på ett inte sällan rovgirigt vis kapitaliserade på hans aparta framtoning. Jag kan inte göra anspråk på att ha känt Freddie Wadling men våra vägar korsades flera gånger genom åren, i samband med konserter, i sällskap med gemensamma bekanta, ute på stan... Bara en gång gjorde jag en riktig intervju med honom, strax efter att den utmärkta skivan ”Skillingtryck och mordballader” hade givits ut. Intervjun
EN MAN KALLAD ÖVERLEVARE – BERÄTTELSEN OM ALEX CHILTON

EN MAN KALLAD ÖVERLEVARE – BERÄTTELSEN OM ALEX CHILTON

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Vissa karriärer går som på räls. Andra spårar ur hela tiden. En del artister verkar medvetet sabotera sina karriärsmöjligheter. Alex Chilton hör hemma i alla kategorierna. Detta är en historia om att gå under och samtidigt överleva. Om och om igen. Det var det ensammaste ackord som någon någonsin hade hört. James Luther, eller om man så vill – Jim, Dickinson var en drivkraft i Memphis musikliv. Överallt annars hade han nog uppfattats som en kuf, men i sin hemstad var han ett visserligen färgstarkt men fullt naturligt inslag i den tillåtande Memphis-vardagen. Han var själv musiker och i början av sjuttiotalet gav han ut LP:n ”Dixie Fried” som många menar är en av de skivor som bäst fångar stadens särart och representerar den lätt stukade, glödgade rock'n'rol
MAGDA ANDERSSON – OM ATT KORSA GRÄNSER

MAGDA ANDERSSON – OM ATT KORSA GRÄNSER

INTERVJUER, NYHETER
av Belinda Graham Magda Andersson är aktuell med sitt nya album ”Korsa gränser”, som är inspelat i Umeå. Här finns ett eget uttryck i rösten och i musiken, melodierna behöver inte ens texterna för att framkalla bestående bilder hos lyssnaren. De är lockande, lekfulla, poetiska... som ett skogsrå som lockar dig längre och längre in i en skog. Belinda Graham har träffat Magda Andersson för en intervju om att korsa gränser – både personliga och musikaliska.   Låtarna på ditt nya album ”Korsa gränser” bildar verkligen en fantastiskt fin kreativ enhet! Jag höll på att säga att "detta är din debut" – men det är det ju inte. Men detta är din debut som "egen" – som förläggare. Hur känns det att ha fullständig "creative control" över det man gör? Blir allt så perfekt som det känns
OPERAHUSET MED RICKARD SÖDERBERG

OPERAHUSET MED RICKARD SÖDERBERG

ARTIKLAR, INTERVJUER
av Linda Bönström (Foto: Christian Andersson) Sveriges Radio P2 drog igång sin nya programserie Operahuset den 16 april 2016 där programledaren Rickard Söderberg tillsammans med gäster utforskade kärleken till opera. I Mono kan du nu läsa Linda Bönströms intervju med honom. När du debuterade på Drottningholmsteatern 2005 var det tillsammans med bland andra Anne Sofie von Otter, känns det extra speciellt att få dela premiären av Operahuset med henne? – Anne Sofie är en legend i operakretsar, och en av Sveriges mest framgångsrika operasångare någonsin, tillsammans med en handfull namnkunniga sångare from the past. Och vi kommer dessutom väldigt bra överens och har roligt ihop både när vi musicerar och utanför scen, så det kändes helt rätt att dela premiären av Operahuset med hen
THÅSTRÖM – EN ROCKREBELL I LINNEKOSTYM

THÅSTRÖM – EN ROCKREBELL I LINNEKOSTYM

ARTIKLAR
av Malin Bergman Gardskär (Foto: Sofie Borg) Mellan tillvaron som ilsken punkare i ungdomens Rågsved till dagens sofistikerade låtskrivare med introverta djup ligger många erfarenheter. Erfarenheter som inte berövat Thåströms intensitet men förädlat hans artisteri. Malin Bergman Gardskär tecknar ett porträtt av en legend i ständig rörelse. Året är 2005 och Joakim Thåström släpper sitt nya album ”Skebokvarnsv. 209” vars titel också är en adress i stockholmsförorten Högdalen där Thåström växte upp. Med en helt ny infallsvinkel där de distade gitarrerna är borta och en mer avskalad, naken och kanske också mer sårbar, gör Thåström än en gång entré i våra liv. Akustiska och melankoliska toner i samklang med hans säregna och personliga sångröst förtrollar och albumet gör succé både hos