onsdag, april 1

ARTIKLAR

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: MATS EDÉN, FIOL

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: MATS EDÉN, FIOL

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Mats Edén. Mats Edén är en fiol- och dragspelsspelman från Värmland. I somras tilldelades han med rätta Zornmärket i guld. Han är även universitetslektor i folkmusik och har alltid ett leende och en låt till hands. Hur kom du in i musiken? - Via min styvfar Sven Edén. Han var själv spelman och aktiv i spelmansrörelsen som ordförande i Värmlands Spelmansförbund 1966-1976. Minns du din första i instrumentpedagog? - Mycket väl. Sigvard Stenberg, utbildad vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva under pedagogen Yuri Yankelevich. Din märkligaste spelning? - Oj, svårt att komma på. En av dessa spelningar var den Groupa hade i O
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANNA STEINHOLTZ, KELTISK HARPA

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANNA STEINHOLTZ, KELTISK HARPA

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Anna Steinholtz. Anna Steinholtz spelar keltisk harpa och har medverkat på flera skivor i olika genrer. Hur kom du in i musiken? - Jag växte upp omgiven av musik. Det var Beethoven på pappas stora svarta flygel, Mozart på morfars klarinett, jazz på farbrors kontrabas och stämmor som behövde sjungas. Minns du din första instrumentpedagog? - Jag minns cello-Ove, flöjt-Olle, piano-Annika och flera missmodiga sångfröknar, och de hade det inte lätt – jag var ingen flitig elev. Lusten att försjunka i övandet kom först när jag i vuxen ålder hittade fram till harpan. Din märkligaste spelning? - Ett minne som sticker ut är en b
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: FILIPPA HEDBERG, KLARINETT

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: FILIPPA HEDBERG, KLARINETT

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Filippa Hedberg. Då klarinettmusiken ligger mig mycket varmt om hjärtat tycker jag att Filippa Hedberg förtjänar uppmärksamhet som ung blåsare. Lägg namnet på minnet och håll utkik efter henne i framtiden! Hur kom du in i musiken: - När jag var liten bodde jag i England, och gick på en skola med körprofil. Jag fullkomligt älskade musiklektionerna! Precis som många andra kom den lokala musik- och kulturskolan för att visa upp instrument.I samma veva introducerades jag för maestro Martin Frösts Brahms-album. Jag minns särskilt att jag lyssnade på första satsen i klarinettrion och sonaten i E♭-dur. Jag blev helt förälskad vid kl
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: GUNNAR IDENSTAM, ORGEL

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: GUNNAR IDENSTAM, ORGEL

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke (foto: Robert E. Lang) Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Gunnar Idenstam. Gunnar Idenstam är internationell konsertorganist. Han är en rolig, djupsinnig och mångfacetterad musiker. Ibland rungar de största orglarna och ibland är det en liten tramporgel som är med ute på turnéerna.  Hur kom du in i musiken? - Mina föräldrar köpte ett piano när jag var fem och jag satte mig genast och började spela på gehör. Sedan hörde jag tidigt orgel eftersom mina föräldrar var kyrkliga, och jag fascinerades av mäktigheten. Minns du din första instrumentpedagog? - En av mina första pianolärare var Christer Wiklund, och jag kom till honom och spelade ”Bridge Over Troubled Wa
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANDERS PAULSSON, SOPRANSAXOFON

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANDERS PAULSSON, SOPRANSAXOFON

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sju musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Anders Paulsson. Jag kom i kontakt med sopransaxofonisten Anders Paulsson för ett par år sedan när min familj hade en svår tid och jag oavbrutet lyssnade på hans version av en norsk brudmarsch till tröst. Minns du din första instrumentpedagog? - Min första klarinettlärare: Bengt-Olof Ericsson i Solna kommunala musikskola. Hur kom du in i musiken? - Min pappa spelade musik med mig när jag var liten och jag fick uppleva euforin av när musiken lyfter. Din märkligaste spelning? - När jag spelade solo uppe på en ramp på Yankee Stadium New York inför femtiofemtusen åhörare under avslutningsceremonin av Gay Games 1994. Vad
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: MATS PERSSON, TRUMMOR

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: MATS PERSSON, TRUMMOR

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke (bild: Gun Hemström) Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Mats Persson. Mats Persson är en hårt arbetande trummis och slagverkare som hörts och synts mycket i etern. Det som fångade mig med honom när jag hörde honom första gången 1986 är hans intensitet och scennärvaro. Hur kom du in i musiken? – Jag började spela trummor i kommunala musikskolan när jag var nio år. På den tiden fanns det både en liten symfoniorkester, ett storband och en slagverksensemble. Jag hamnade också i Malmö vaktparad som spelade och marscherade på olika invigningar och sportevenemang. Så småningom började jag lira i olika band, bland annat ett "dansband" som hette Lumax. Vi spelade på
TACK, ROY LONEY!

TACK, ROY LONEY!

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom minns en rockhjälte, död vid 73 års ålder, och ett telefonsvararmeddelande. Roy Loney är död. Den meningen betyder kanske inte så mycket för så många men är desto sorgligare för alla med ett hjärta för rock'n'roll i sin enklaste, ursprungligaste (och kanske därför svåraste?) betydelse. Han var, och förblir, en legend för alla som någonsin låtit sig köras över av ”Teenage Head”. Hade det varit den enda låten han någonsin skrivit hade Roy Loney ändå varit en legend. Att han skrev den tillsammans med Cyril Jordan förändrar ingenting i sak, för den låten är så genomsyrad av vildhjärnan Loney att den, helt oavsett låtskrivarcredits, helt och hållet är hans. Låten är också en av Flamin' Groovies mest kända; kanske har till och med den som egentli
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 24: EXPRESSOS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 24: EXPRESSOS

ARTIKLAR, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom EXPRESSOS: ”Promises and Ties” (WEA, 1981) Det spelar ingen roll hur många listor över de bästa powerpopskivorna jag läser, för den engelska kvartetten Expressos – utan bestämd artikel – är aldrig med på dem. Kanske för att powerpopen ofta ses som ett amerikanskt fenomen (en hållning jag aldrig begripit), men jag hittar aldrig ”Promises and Ties” på några andra listor heller. Skivan verkar helt bortglömd av alla utom några enstaka entusiaster. Det är synd, ja mer än synd, för den är smäckfull med snärtiga låtar, fulla av melodiska krokar för minnet och ett slagfärdigt sound som i grunden är new wave-igt nerstrippat men också tillåter sig sina Phil Spector-referenser, som i ”Tango in Mono” (snällt av dem att nämna MONO redan 1981!), ”By Tonight” och den helt underba
GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 3: Q-Z

GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 3: Q-Z

ARTIKLAR, GARAGEROCK, MUSIKALFABETEN, NYHETER
av Peter Sjöblom I tredje och sista sektionen av musikalfabetet med sextiotalets garagerock behandlar Peter Sjöblom bokstäverna Q till Z. Sektion A-F kan ni läsa här, och G-P finns här. Och nu blir det alltså ännu mer förbrännande fuzz, osnutna orosmakare, stöddiga snorvalpar, perfekt pop och exemplarisk extas! THE QUID: ”Crazy Things” (1965) Det vanliga är att band inleder en låt lite mer försiktigt för att sedan öka intensiteten mot slutet. Låter den stegras och explodera. Så ej kanadensarna i The Quid. De startar på en hög växel och låter den ligga i praktiskt taget genom hela ”Crazy Things”. Utgiven 1965 – och därmed alfabetets tidigast utgivna låt – är en ettrig rhythm & blues-baserad låt som lånar idéer från Thems ”Mystic Eyes”. Med ett envetet riff byggt på låtens enda
GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 2: G-P

GARAGEROCK-ALFABETET, DEL 2: G-P

ARTIKLAR, GARAGEROCK, MUSIKALFABETEN, NYHETER, SERIER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom fortsätter sin alfabetiska exkursion genom sextiotalets garageland som han påbörjade förra veckan med A-F. Mer förbrännande fuzz, osnutna orosmakare, stöddiga snorvalpar, perfekt pop och exemplarisk extas alltså! Idag: G till P. THE GRIM REEPERS: ”Two Souls” (1966) Enligt den informativa sajten Garage Hangover släpptes The Grim Reepers enda singel i januari 1967, medan exempelvis Discogs listar den som utgiven 1966. I alla händelser låter den mer som 1966, med sitt primitiva stomp och snäsiga sång som tillsammans perfekt uttrycker den neurotiska olusten hos berättarjagets Dr. Jekyll & Mr. Hyde-natur. Inte mycket är känt om bandet, förutom att gruppens fyra medlemmar var hemmahörande i Los Angeles. HAMILTON STREETCAR: ”Invisible People” (1967