torsdag, februari 20

ARTIKLAR

DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 2: 80-TALET OCH FRAMÅT

DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 2: 80-TALET OCH FRAMÅT

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom I den andra och sista delen av Peter Sjöbloms artikel om hemlösa Bob Dylan-låtar gör han nedslag i först och främst åttio- och nittiotalen. Del ett finns att läsa här. Det är nästan ett stående skämt att Dylan från åttiotalet och framåt helt tappade omdömesförmågan och gav ut skivor som var en skugga av vad de kunde ha blivit. Paradexemplet är "Infidels" där han till förmån för, exempelvis, "Don't Fall Apart on Me Tonight" valde bort, exempelvis, den majestätiska bandversionen av "Blind Willie McTell". Och att skivan i sin råmixade form lät mycket bättre än den välfernissade produkt som nådde skivköparna hösten 1983. Det är lika roligt som det är frustrerande att med utgångspunkt i de låtar som ratats eller förvisats till undanskymda platser fantisera om vad som ku
DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 1: 60- OCH 70-TALET

DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 1: 60- OCH 70-TALET

ARTIKLAR, NYHETER
Peter Sjöblom rotar runt bland Bob Dylan-låtar som trillat bredvid och hittar tio stycken han tycker behöver få mer uppmärksamhet. De fem första, från sextio- och sjuttiotalet redovisar han idag. De resterande fem kommer i en separat artikel. Trots alla ”Bootleg Series” finns det fortfarande så mycket outgivet Dylan-material att fansen kommer att kunna byta icke-officiella inspelningar med varandra i årtionden framåt. Och då inte bara konsertupptagningar från Dylans så kallade Never Ending Tour (som enligt honom själv slutade 1992) gjorda med med en mikrofon gömd under jackan (även om en del av dem faktiskt låter riktigt bra). Studioinspelningar som aldrig hamnat på någon Sony-sanktionerad skiva är knappast svåra att hitta för vem som helst med tillgång till en sökmotor. Lägg till
DYLAN MELLAN VÄRLDARNA

DYLAN MELLAN VÄRLDARNA

ARTIKLAR, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström Spelar Dylan galen? Linda Bönström filosoferar kring Bob Dylans metoder att freda sig från gamarna, hans betydelse över generationsgränserna och hans förmåga att knyta ihop tiden. Dylan kom till New York 1961 efter att ha hoppat av University of Minnesota och har levt i rampljuset sedan dess, vad kan jag möjligen ha att tillägga? Att ens skriva om Dylan är egentligen bara att bidra till allt krafs av spekulationer som fyllts till bristningsgränsen om ikonen. Till och med memoarerna ”Chronicles, Volume One” ("Memoarer, del 1" på svenska) höll och håller nog beundrarna på spänn. Även om första delen i den tänkta trilogin alltjämt är den enda som publicerats, måste den ses som ett av Dylans många stortänkande projekt och redan då 2004 cirkulerade rykten om att de
SKIVOR SOM KOM UNDAN VOL. 25: DYLAN-SPECIAL

SKIVOR SOM KOM UNDAN VOL. 25: DYLAN-SPECIAL

ARTIKLAR, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom MONO ringer in det nya decenniet med en specialupplaga av Skivor som kom undan, serien där Peter Sjöblom ger upprättelse åt underskattade och förbisedda skivor. Vanligtvis behandlar en skiva i varje del, men i denna volym 25 levererar han ett försvarstal för ett fempack oförtjänt negligerade Dylan-plattor. Bob Dylan har redan varit med i den här serien, med ”Saved”, den ofta nedsablade mittenskivan i hans pånyttfödelsetrilogi från åren 1979-81. Men med sin digra produktion har Dylan naturligtvis fler alster i sin kanon som av en eller annan anledning kommit att förbises och/eller bespottas. Så pass många att det är på sin plats att göra en Skivor som kom undan-special med fem av dessa. Somliga Dylann-skivor är helt omöjliga att försvara, särskilt från hans oin
PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

ARTIKLAR, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom ser tillbaka på ett 2019 som han tror bara var sex månader långt och presenterar sina tio favoritskivor från året som gått. Va? Är det redan slut?! Det var ju helt nyss som jag sammanfattade 2018? Fattar inte vart 2019 tog vägen. Det känns som att det bara var ett halvår långt. Fast tillräckligt långt för att det skulle rymmas allehanda dumheter men dem orkar jag inte gå in på eftersom jag inte tänker bli politisk här. Det är sällan jag orkar bli det numer. Jag förklarar mig snart apolitisk eftersom jag struntar i om ordbajset kommer från höger, vänster eller en obestämd plats i rummet. Skitsnack är skitsnack om än i röda, rosa, blåa eller bruna dosor. Och det har kommit en masse i år. Från alla håll. Känns visserligen som att jag sagt det i f
THOMAS WIHLMANS ÅRSKRÖNIKA

THOMAS WIHLMANS ÅRSKRÖNIKA

ARTIKLAR, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Thomas Wihlman (bild Aida Jabbari: Miki Anagrius, bild Anna Kalmering: Karl Gabor) MONO:s Thomas Wihlman sammanfattar sitt 2019. År 2019 var ett år som bara sprang förbi. Tjoff sade det. Och nu när man av någon anledning lovat att skriva ihop några intryck från 2019 protesterar tangenterna – va fan spelar årtalet för roll. Nej, det gör det inte. Musikår är inte som årgångsvin. Sextiotalets Odetta har för mig, i år, varit lika aktuell som någon annan. Jag hade gömt undan hennes röst i källarens minneshylla med gamla LP:n och insåg inte hur aktuell en stark svart röst från medborgarrättsrörelsen är, även 2019. I have a dream, that one day we once again will have a voice like Odetta's. Så 2019, en röst som Odetta, fortfarande viktigt, av såväl musikaliska som politiska skäl.
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: MATS EDÉN, FIOL

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: MATS EDÉN, FIOL

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Mats Edén. Mats Edén är en fiol- och dragspelsspelman från Värmland. I somras tilldelades han med rätta Zornmärket i guld. Han är även universitetslektor i folkmusik och har alltid ett leende och en låt till hands. Hur kom du in i musiken? - Via min styvfar Sven Edén. Han var själv spelman och aktiv i spelmansrörelsen som ordförande i Värmlands Spelmansförbund 1966-1976. Minns du din första i instrumentpedagog? - Mycket väl. Sigvard Stenberg, utbildad vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva under pedagogen Yuri Yankelevich. Din märkligaste spelning? - Oj, svårt att komma på. En av dessa spelningar var den Groupa hade i O
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANNA STEINHOLTZ, KELTISK HARPA

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANNA STEINHOLTZ, KELTISK HARPA

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Anna Steinholtz. Anna Steinholtz spelar keltisk harpa och har medverkat på flera skivor i olika genrer. Hur kom du in i musiken? - Jag växte upp omgiven av musik. Det var Beethoven på pappas stora svarta flygel, Mozart på morfars klarinett, jazz på farbrors kontrabas och stämmor som behövde sjungas. Minns du din första instrumentpedagog? - Jag minns cello-Ove, flöjt-Olle, piano-Annika och flera missmodiga sångfröknar, och de hade det inte lätt – jag var ingen flitig elev. Lusten att försjunka i övandet kom först när jag i vuxen ålder hittade fram till harpan. Din märkligaste spelning? - Ett minne som sticker ut är en b
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: FILIPPA HEDBERG, KLARINETT

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: FILIPPA HEDBERG, KLARINETT

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Filippa Hedberg. Då klarinettmusiken ligger mig mycket varmt om hjärtat tycker jag att Filippa Hedberg förtjänar uppmärksamhet som ung blåsare. Lägg namnet på minnet och håll utkik efter henne i framtiden! Hur kom du in i musiken: - När jag var liten bodde jag i England, och gick på en skola med körprofil. Jag fullkomligt älskade musiklektionerna! Precis som många andra kom den lokala musik- och kulturskolan för att visa upp instrument.I samma veva introducerades jag för maestro Martin Frösts Brahms-album. Jag minns särskilt att jag lyssnade på första satsen i klarinettrion och sonaten i E♭-dur. Jag blev helt förälskad vid kl
FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: GUNNAR IDENSTAM, ORGEL

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: GUNNAR IDENSTAM, ORGEL

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Jenny Franke (foto: Robert E. Lang) Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Gunnar Idenstam. Gunnar Idenstam är internationell konsertorganist. Han är en rolig, djupsinnig och mångfacetterad musiker. Ibland rungar de största orglarna och ibland är det en liten tramporgel som är med ute på turnéerna.  Hur kom du in i musiken? - Mina föräldrar köpte ett piano när jag var fem och jag satte mig genast och började spela på gehör. Sedan hörde jag tidigt orgel eftersom mina föräldrar var kyrkliga, och jag fascinerades av mäktigheten. Minns du din första instrumentpedagog? - En av mina första pianolärare var Christer Wiklund, och jag kom till honom och spelade ”Bridge Over Troubled Wa