lördag, april 20

Författare: admin

OUTSIDERALFABETET R-U

OUTSIDERALFABETET R-U

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom PALMER ROCKEY ”Rockey's Style” (1980) Behöver man ens ha hört en artist som Jello Biafra kallat en ”disco lounge-lizard from hell” för att älska honom? Länge var detta epitet det mest uttömmande som sagts om honom – det var inte förrän engelska Trunk Records återutgav Palmer Rockeys platta för några år sedan som bilden av honom började klarna. Eller om jag ska säga blev ännu mer förvirrande. Rockeys mamma avled ett par timmar efter att han föddes, och när han var åtta år spärrades pappan in på mentalsjukhus där han i sin tur dog tio år senare. En tid därefter gav Palmer Rockey ett egenhändigt ihopknåpat filmmanus till den före detta skräckfilmshjälten Boris Karloff. Manuset användes såvitt man vet aldrig, men det hindrade inte Rockey från att tro att han var för
OUTSIDERALFABETET V-Z

OUTSIDERALFABETET V-Z

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom JOAH VALLEY ”Beatle Songs from Joah Valley – The New Wave Sound of Joah Valley – Maximo!” (1980) Att artister oavsett talang ständigt ger sig på Beatles ymniga låtkatalog vet väl de flesta, men få har gjort det med samma absurda resultat som Joah Valley (vars riktiga namn var Clyde Diltz). Hans ”hyllningsplatta” är precis lika otymplig till musiken som till titeln. Det pratas ibland om skivor som är så dåliga att de blir bra men den här tar så många varv runt kvalitetsbegreppet att man blir åksjuk. Kompet i dessa elva covers halkar fram som de försökte smyga sig nerför en lerslänt efter hällregnet, och om inte det räckte låter sjunger han dessutom som om han snorkeltränade i toastolen. Han gurglar sig igenom en grotesk ”I Saw Her Standing There”. ”Yesterday” låter
OUTSIDERALFABETET: AVSLUTNING

OUTSIDERALFABETET: AVSLUTNING

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom Har ni läst alltihop har ni förstått att det finns hur många outsiderskivor som helst att upptäcka. Förmodligen har det också framgått att det kan vara lite svårt att hitta dem ibland. Flera av skivorna jag nämner finns visserligen i en eller flera nyutgåvor. När gamla upplagor av etablerade klassiker tar slut, kommer det ofta nya istället. Man får helt enkelt kolla runt lite för att se vad som finns tillgängligt just för tillfället. Utbudet av outsidermusik på Spotify och liknande ställen är dessvärre begränsat. Skivor som ännu inte har intresserat återutgivningsbolagen kan man i princip bara glömma att hitta där. Så man får googla, söka på Youtube, närstudera entusiastbloggar – många bloggar har ljudklipp som man kan lyssna på direkt utan att behöva hemfalla till

YOKO ONO – OND ELLER MISSFÖRSTÅDD?

BEATLES UNDER LUPP, SERIER
av Sebastian Wickström Omtvistad och kontroversiell – Yoko Ono är en av de mest färgstarka personligheternas i Beatles-sagan. Här tar Sebastian Wickström sig en titt på personen Yoko. Jag såg nyligen ett “fun fact” på Reddit som beskrev hur Yoko Ono tvingat Julian Lennon att köpa tillbaka brev från sin döde far på auktion istället för att bara ge dem till honom. Det är ändå brev till Julian, från hans far och Yoko kunde inte förmå sig att undgå den extra inkomsten. Breven köptes för en okänd summa. Så jag har gjort lite forskning, jag tänkte att Yoko kan ju omöjligt vara så galen och det måste ligga mer bakom detta men jag har dessvärre inte hittat något som tyder på att hon är en bra människa. Faktum är att bara genom att läsa om Ono, att försöka förstå henne som person gör mig
BEATLES EFTER BEATLES – FYRA BORTGLÖMDA SOLOSKIVOR 1970-1975

BEATLES EFTER BEATLES – FYRA BORTGLÖMDA SOLOSKIVOR 1970-1975

ARTIKLAR
av Peter Sjöblom Trots att deras karriär hör till de mest analyserade i världen finns det hörn av Beatles som belysningen sällan riktas mot. Efter att gruppen upplöstes 1970 skaffade sig de fyra medlemmarna egna mer eller mindre omfattande solokarriärer – här tar Mono sig en titt på några av de bortglömda skivor som John, Paul, George och Ringo gjorde i början av sjuttiotalet. Det vore rent beskäftigt att tro att man skulle kunna säga någonting om The Beatles som inte redan har sagts. Deras karriär har beskrivits ur så många perspektiv att den vid det här laget nästan ser ut som en kubistisk målning. Det finns förmodligen fler böcker skrivna om dem än man hinner läsa under en normallång livstid, och vill man därtill hinna se alla filmer och lyssna på alla radioprogram på Beatles-
THE BEATLES – COME TOGETHER

THE BEATLES – COME TOGETHER

BEATLES UNDER LUPP, SERIER
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström berättar historien om hur en av Beatles mest kända låtar inte blev en valkampanjlåt. År 1969 körde Timothy Leary en politisk kampanj mot Ronald Reagan för posten som guvernör i Kalifornien. Hans slogan var ”Come Together… Join The Party”. Efter att ha träffat John Lennon och Yoko Ono på ett av deras kända möten så erbjöd sig Lennon att skriva en kampanjlåt till Leary. Lennon jobbade utan att vila och skickade demos och idéer men innan det hann bli någon kampanj blev Leary arresterad och fängslad för innehav av marijuana och med det tog det slut. Det här kan faktiskt vara ett stort ögonblick i USA:s historia, tänk om Ronald Reagan hade fått slåss om guvernörsposten mot Leary med en hitlåt från John Lennon, hade Reagan då ändå vunnit? Så Le
SPRÅKET BORTOM ORDEN – TANKAR KRING EN MONOGRAFI OM ARVO PÄRT

SPRÅKET BORTOM ORDEN – TANKAR KRING EN MONOGRAFI OM ARVO PÄRT

ARTIKLAR
av Thomas Notini (Foto: Wikimedia Commons) Det hör inte till vanligheterna att någon som inte är musiker eller musikvetare till professionen skriver en monografi om en tonsättare. Men det har emellanåt inträffat, och då handlar det ofta om presentationer ur en specifik synvinkel. Den slovakisk-amerikanske teologen Jaroslav Pelikan – ursprungligen lutheran, senare konvertit till den ortodoxa kyrkan – utgav 1986, ett par år före sin övergång till ortodoxin, en monografi om Johann Sebastian Bach, ”Bach Among the Theologians”. Hans varma kärlek till den lutherska fromhetens store tondiktare, som ibland till och med kallats ”den femte evangelisten”, bleknade dock aldrig efter att han lämnat lutherdomen och reformationskristendomen. I en radiointervju något år före sin död betygade Pe
NIELS W. GADE – ETT TONSÄTTARÖDE OCH KULTURHISTORIENS NYCKFULLHET

NIELS W. GADE – ETT TONSÄTTARÖDE OCH KULTURHISTORIENS NYCKFULLHET

ARTIKLAR
av Thomas Notini (Foto: Wikimedia Commons) Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära förtjänster, medan de som glömts bort har mött sitt dystra öde därför att de på något sätt inte hållit måttet. Ett slags rak och enkel darwinsk princip överförd till konstens värld. Men konstnärlig framgång är ett relativt och ganska tänjbart begrepp. Johann Sebastian Bach var under sin levnad en väl etablerad musikalisk hantverkare, anställd vid olika tyska hov, och som sådan förhållandevis känd, men knappast utanför en begränsad krets, vars geografiska gräns utgjordes av de tyska furstendömenas gränser mot omvärlden. Furstehusen ägde med ensamrätt de
MARTIN HEDEROS – PIANO SOLOS

MARTIN HEDEROS – PIANO SOLOS

RECENSIONER, SKIVOR
MARTIN HEDEROS: "Piano Solos" (Sally Wiola) av Leif Carlsson Martin Hederos, känd från många olik-klingande musikaliska sammanhang som rock med The Soundtrack of Our Lives och jazz med Tonbruket och som duopartner till Nino Ramsby och Sofia Karlsson, framträder här för första gången som pianosolist. Jag har uppfattat Martin Hederos som en mycket inlyssnande musikantisk gruppmusiker. Med piano, klaviaturer, tramporgel och fiolklanger förhöjer han diskret framförandet i alla möjliga sammanhang. Förutom de ovan nämnda spelar han läckra Lennart Hellsing-rim för barn och vuxna, klaviaturer med Mats Gustafssons gigantiska ångvält Fire! Orchestra, och inte att förglömma hans piano- och orgelackompanjemang på Tore Bergers fina CD "I huset långt på landet" (kolla den!). Han har hittill
LISAS – FIDDLE & ACCORDION CONVERSATIONS

LISAS – FIDDLE & ACCORDION CONVERSATIONS

RECENSIONER, SKIVOR
LISAS: "Fiddle and Accordion Conversations" (Sally Wiola) av Leif Carlsson Lisa Rydberg som spelade altfiol på den intrikata skivan Bach på svenska (med Gunnar Idenstam på tramporgel, kolla gärna den) delar här på utrymmet med Lisa Eriksson Långbacka som både spelat balettmusik av den nutida tonsättaren Gavin Bryars och varit på turné med Tomas Ledin. Långsamt och med ljud hämtade ur djupa brunnar skrider, just det skrider, Lisorna till verket. Med en kärv lite avmätt omfamning slingrar de sig om varandra. Värmen är självklar och osentimental, inget att prata om. Jo förresten, i avslutande "Till Moa" sipprar allt lite sentiment in i musikbrygden, eller kanske är det kärlek som rinner över en smula. Det är strävt som en karelsk träkyrka från sjuttonhundra kallt. Hur klingar