söndag, oktober 21

Författare: admin

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 6: HUMAN SEXUAL RESPONSE

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 6: HUMAN SEXUAL RESPONSE

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom HUMAN SEXUAL RESPONSE: ”In a Roman Mood” (Passport, 1981) Vissa band är så nära förknippade med en viss låt att resten av vad de har gjort skjuts så långt mot bakgrunden att man knappt längre kan se den. I fallet Human Sexual Response heter låten ”Jackie Onassis”. Nu kanske inte det säger så mycket det heller eftersom Human Sexual Response är ett relativt okänt band överhuvudtaget. Hemma i Boston var de visserligen stora lokala hjältar – och är fortfarande det att döma av deras oregelbundna men bejublade återföreningar – men i vår del av världen är deras ryktbarhet mest begränsad till den lyssnarkrets som särskilt intresserar sig för amerikansk artpunk och annan skarpt vinklad rockmusik kring slutet av sjuttiotalet. Nu tycker jag själv inte att ”Jackie Onassis” är sä
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 5: BANGLES

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 5: BANGLES

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom BANGLES: "All Over the Place" (Columbia, 1984) Vän av ordning kanske undrar vad Bangles har att göra i Monos sektion för bortglömda, förbisedda och förnekade skivor. De var ju så framgångsrika och prickade in hits både här och där. Det stämmer naturligtvis, så undran är berättigad. Men om jag ber er att på stående fot nämna tre av deras mest kända låtar, vilka skulle ni välja? ”Walk Like an Egyptian”? ”Manic Monday”? ”Eternal Flame”? Ingen av dem finns med på ”All Over the Place”. Om vi vänder på det – hur många av er kan på uppmaning och utan att googlefuska namnge tre låtar från just den skivan? Nä, jag tänkte väl det. Kioskvältarskivorna som ovan nämnda låtar kommer ifrån, ”Different Light” från 1986 och ”Everything” från 1988 uppstod inte i ett vakuum. De h
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 4: PETER HAMMILL

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 4: PETER HAMMILL

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom PETER HAMMILL: "...and Close as This" (Virgin, 1986) Jag både avundas och lider med den som ännu inte har upptäckt Peter Hammill, och det av samma anledning. Han har gett ut så fruktansvärt mycket skivor och väldigt många av dem är ingenting mindre än fenomenala. Var ska nykomlingen börja? Man kan inte ge något enkelt svar på det för inte nog med att mängden skivor är överväldigande, de skiftar ganska mycket i stil och tilltal. Faktum är att till och med många mer garvade Hammill-lyssnare begränsar sitt intag. Flera jag känner drar gränsen vid slutet på sjuttiotalet, och som stresshantering inför den väldiga diskografin är det helt begripligt men det innebär samtidigt att man missar början på Hammills åttiotal vilket är synd eftersom han, överraskande nog för en sjut
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 3: THE KINKS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 3: THE KINKS

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THE KINKS: ”Sleepwalker” (Arista 1977) Genier har det också lite taskigt ibland. Som Ray Davies. Han hade det verkligen inte så festligt 1973. Privatlivet har alltid varit lite trassligt och han har väl aldrig varit så jättebra på att hantera nära relationer – titta bara på den livslånga hatkärlekskonflikten mellan honom och brodern Dave. Själv har Ray sagt att han är lätt att älska men omöjlig att leva tillsammans med. Något som hans första fru Rasa när som helst kan bekräfta. De gifte sig redan 1964, samma år som The Kinks slog igenom med ”You Really Got Me”, men i juni 1973 stod hon inte ut med Rays lynnighet längre. Hon tog parets båda döttrar och lämnade hon honom, på hans 29-årsdag för att – som Dave Davies formulerade det – ”vrida om kniven lite till”. Kata
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL 2: FALCONS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL 2: FALCONS

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom FALCONS: Flamin (Rebel, 1982) Trots att den finske regissören Aki Kaurismäki tog i allt vad han orkade lyckades han inte göra Leningrad Cowboys till den karikatyr han menade att de skulle bli. För istället för att parodiera finsk rock skapade han ett skrämmande ackurat mellansteg mellan Hurriganes och Lordi. Clownerna i Lordi behöver inte beskrivas närmare eftersom knappast någon kunde undgå dem i samband med att de vann Melodifestivalen 2006. Hurriganes däremot är det möjligt att bara vi stackare som var på plats under sjuttiotalet när bandets rakrörade raggarrock med jeansjackan inpyrd av utspilld mellanöl och moppekällarens bensinångor var som mest framgångsrik. Men andra kanske i gengäld minns Hanoi Rocks som i princip var ett Hurriganes med glamrockar-rougen tjo
OUTSIDERALFABETET: INTRODUKTION

OUTSIDERALFABETET: INTRODUKTION

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom Har du någon gång fantiserat om att gå in i en huller om buller-värld, ett Underland där du själv är Alice och där precis allting kan hända? Mono gör det möjligt! Inträdesbiljetten är gratis, men dina förutfattade meningar och konventioner måste du lämna vid dörren. Du får tillbaka dem vid resans slut. Om du fortfarande vill ha dem. Om det är svårt att förklara varför bra musik är bra är det ännu svårare att förklara varför dålig musik är bra. Varför väljer någon helt frivilligt att lyssna på sådant som de flesta människor tycker är helt misslyckat, till och med rent skräp? Många blir till och med direkt upprörda över vurmen för det som är så skevt att det inte kan böjas rätt och verkar tycka att den där bredvidmusiken stjäl uppmärksamhet som egentligen borde
OUTSIDERALFABETET A-D

OUTSIDERALFABETET A-D

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom ARCESIA ”Reachin'” (1972) Att skivnasare i den mer exklusiva samlarsfären gärna överdriver sina beskrivningar av vad de har att erbjuda för att kunna kräma ut några extra tusenlappar ur sin hålögt suktande kundkrets är inte ovanligt men ett särskilt flagrant exempel på detta är Arcesias LP ”Reachin'”. Rena lögner fabricerades och upprepades mytologiseringsivrigt, som den att han skulle ha tagit LSD och plötsligt ha fått någon sorts musikalisk uppenbarelse. Sedan hans efterlevande eftertryckligt dementerat de revisionistiska dumheterna har historieskrivningen blivit lite mer sansad. Men någonting måste ha hänt när den Pennsylvania-födde storbandssångaren Johnny Arcesi plötsligt sent i sin karriär som sträckte sig tillbaka till trettiotalet ville göra en psykedelisk
OUTSIDERALFABETET E-H

OUTSIDERALFABETET E-H

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom HANS EDLER ”Elektron Kukéso” (1971) Efter årtionden som entreprenör inom nöjesbranschen är Hans Edler egentligen alldeles för högprofilerad för att platsa här. Förutom att han har gett ut en mängd egna skivor har han skrivit körmusik, arbetat som manager åt andra hoppfulla artister och producerat ett flertal teveprogram. Under lång tid drev han skivbolaget Marilla vars utgivning av bland annat barnskivor och B-klassad svensktoppsmusik garanterar att ingen av landets alla loppisbackar någonsin kommer att behöva stå tom på oönskade skivor. Men hans skiva ”Elektron Kukéso” är så singulär – och bra! – att det vore direkt fel att inte inkludera den. Den är så apart att inte ens samtida och till synes närbesläktade skivor som Bruce Haacks ”Electric Lucifer” och Mort Gars
OUTSIDERALFABETET I-L

OUTSIDERALFABETET I-L

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER ”Incredibly Strange Music, Vol. 1 & 2” Dessa två samlingsvolymer släpptes som ett soundtrack till de båda böcker, också betitlade ”Incredibly Strange Music Vol. 1 & 2”, som gavs ut av subkultursförlaget RE/Search Publications i början av nittiotalet. Man kan nog säga att det var dessa utgåvor som på allvar drog igång intresset för bredvidmusik. Det var hur som helst de som gav den samlingsnamnet incredibly strange music. Böckerna är fascinerande läsning. Särskilt underhållande är intervjuerna med den hängivne skivsamlaren och före detta Dead Kennedys-sångaren Jello Biafra och skräpkulturens egen kungafamilj Lux Interior och Poison Ivy Roschach från The Cramps. Ämnena spänner mellan exotica och ockulta talskivor, mellan sexploitation-soundt
OUTSIDERALFABETET M-Q

OUTSIDERALFABETET M-Q

OUTSIDERS, SERIER
av Peter Sjöblom MARK MELANSON ”The Haunted Hearse” (1970) De skärvor av information som finns på nätet om Mark Melanson består av fler gissningar och spekulationer än rediga fakta. Någon säger att han var en före detta gravgrävare från Irland men det låter för bra för att vara sant. En annan tyckte att Melansons dialekt lät som den som talas i Nova Scotia i Kanada. Min egen teori vars ackurans jag på intet sätt kan garantera är att han kom från New York. Han låter som en snedseglad före detta coffee house-trubadur från Greenwich Village, och hans eget skivbolag på vilket han gav ut ”The Haunted Hearse” heter New York Color Esoterics. Enligt gamla copyrightförteckningar producerade New York Color Esoterics 1967 en serie färgtryck av Melanson med titeln ”Masks & 7 Other Psychede