torsdag, juli 19

Författare: admin

ROSKILDE 2016 – MACKLEMORE & RYAN LEWIS

ROSKILDE 2016 – MACKLEMORE & RYAN LEWIS

SPELNINGAR VI MINNS
av Linda Bönström (Foto: Amanda Smith/Roskilde Festival) Trots att jag sett Ben ”Macklemore” Haggerty och Ryan Lewis spela tidigare och att det inte går att undvika hypen kring duon har jag inte varit såld. Ändå känner jag mig förtjust när de spelar på stora scenen under Roskildefestivalen. Roskilde är Macklemore & Ryan Lewis första europeiska festivalgig och med ett välkomnande från 60 000 åskådare säger Macklemore att de aldrig uppträtt för en sådan stor publik tidigare. Något som självklart omedelbart höjer nivån av applåder. Det är utan tvekan en show som Macklemore & Ryan Lewis bjuder på, det är peruker, mantlar, hattar och mer rekvisita som knappt hinns med att notera. Syftet? ”The greatest dance party in the world”, ropar Macklemore. När han senare gör en staged
PUSTERVIK 2016: AMANDA BERGMAN

PUSTERVIK 2016: AMANDA BERGMAN

SPELNINGAR VI MINNS
av Filip Kruse (Foto: Amanda Bergman, ”Docks”. INGRID) Förra årets bästa band Amason avslutade sin turné på Stora Teatern i Göteborg i december och det var en av de bästa spelningar jag sett. Deras tongivande medlem Amanda Bergman släppte sin första skiva under eget namn ”Docks” i februari och spelade i samband med det på Pustervik i Göteborg. Förväntningarna var således skyhöga och även om Bergman inte riktigt lever upp till dem, är jag definitivt inte besviken. Hon går på scenen nästan en timma för sent, men det är okej eftersom hon har med sig Petter Winnberg från Amason. Mycket annat är också igenkännbart som djur- och naturreferenserna i texterna, den atmosfäriska och drömska inramningen (även om det inte blir någon sedvanlig Twin Peaks-melodi), och till viss del även s
PUSTERVIK 2016 – PARHAM

PUSTERVIK 2016 – PARHAM

SPELNINGAR VI MINNS
av Filip Kruse (Foto: Playground Music) Parham tog hiphop-Sverige med storm med sin debut ”Pojk” 2014. Han berättade både personliga och politiska historier på catchiga manér med hemstaden Göteborg som bas. Nya skivan ”Hemma här” följer samma spår och de båda albumen adderas till en imponerande repertoar. Vi får ett rimligt urval av den under hans spelning på Pustervik. Men först så värms vi upp av några andra medlemmar från SOM031 – ett kollektiv som förutom Parham själv består av Skander, Ikhana, Nibla, Överklass, Oh Majk och DJ Finest, varav de två sistnämnda står bakom DJ-båset genom hela konserten. Ikhanas "Ingen annan" övertygar mest under uppvärmningen. Sedan stiger han slutligen upp på scenen, Parham. Och han inleder med singeln "Hemma här" vars text känns extra äkta när
WAY OUT WEST 2016 – M83

WAY OUT WEST 2016 – M83

SPELNINGAR VI MINNS
av Filip Kruse (Foto: Olle Kirchmeier/Way Out West) Det franska elektroniska bandet M83 var de som på sätt och vis skulle dra igång Way Out West festivalen på riktigt. Dessvärre verkade publiken inte lika entusiastisk som jag hade hoppats på. Superhiten "Do It, Try It" förtjänar betydligt bättre drag än vad den fick. Kanske var det den tidiga starttiden fem i halv fem som gjorde att åskådarna inte kände sig redo för att dansa loss. Jag tror att M83 hade gjort en bättre spelning senare på kvällen. Men de är inte dåliga på något sätt, tvärtom. De är musikaliskt väldigt duktiga och har en härlig scennärvaro, i synnerhet basisten Jordan Lawlor. Det finns många bra låtar från det senaste albumet "Junk" (Naïve Records/Mute Records 2016). Där medverkar sångerskan Mai Lan och när hon
WAY OUT WEST 2016 – CHVRCHES

WAY OUT WEST 2016 – CHVRCHES

SPELNINGAR VI MINNS
av Filip Kruse (Foto: Olle Kirchmeier/Way Out West) Det skotska syntpopbandet Chvrches blir bara större och större. De känns på något sätt som en optimal bokning för Way Out West. De bildades 2011 och har hunnit släppa två album, ”The Bones of What You Believe” och ”Every Open Eye”. De inleder snyggt med "Never Ending Circles" och sedan "We Sink". Den självklara stjärnan i Chvrches är sångerskan Lauren Mayberry, hon sjunger starkt och passionerat. Därför är det synd när hon byter plats med Martin Doherty under några låtar. Doherty har inte samma karisma som Mayberry och det märks ganska tydligt. Utöver den lilla perioden i mitten av konserten så är Chvrches i mina ögon riktigt bra. De för tankarna till förra årets Way Out West och spelningen med Florence and the Machine, en r
WAY OUT WEST 2016 – DEPORTEES

WAY OUT WEST 2016 – DEPORTEES

SPELNINGAR VI MINNS
av Filip Kruse (Foto: Annika Berglund) Deportees är ett band som jag är glad att jag upptäckte när jag gjorde. De förgyllde min höst förra året med deras briljanta poprock. Senaste skivan ”The Big Sleep” blev tokhyllad av kritikerna och därför var det spännande att se hur pass bra de kunde vara live. Till allas stora besvikelse börjar det att spöregna ganska direkt och det regnar så pass mycket att det faktiskt nästan blir svårt att stå kvar. Deras låt "Hard Rain" kändes som gjord för stunden men dessvärre blir det inget med det. Istället kör de "Born To Be Loved", följt av lite äldre grejer. Sångaren Peder Stenberg ser allvarlig ut. Hans ord innan låten "Terror" lyder: "De vill att vi ska bli rädda, så vi måste visa att vi inte är det." Just då tittar solen plötsligt fram. De
WAY OUT WEST 2016 – SIA

WAY OUT WEST 2016 – SIA

SPELNINGAR VI MINNS
av Filip Kruse (Foto: Annika Berglund) Den australiensiska världsstjärnan Sia får äran att avsluta Way Out West 2016. Ett intressant val. Hon skrev låtar till bland andra Beyoncé, Rihanna och David Guetta innan hon själv blev superkänd genom sin singel ”Chandelier”. Först ut är den mäktiga "Alive" och redan då bjuds vi på den imponerande scenshowen bestående av fullkomligt otroliga dansare. De är så pass koreograferade att man skulle kunna svära på att skådespelarna Paul Dano och Kristen Wiig faktiskt är på scen och inte endast på storbildsskärmen, man blir lurad av att varje steg är precis på sekunden tajmat rätt. Sia själv däremot, hon står kvar på samma plats genom hela konserten. Ansiktet skymt i vanlig ordning. Hennes röst hör vi bara under låtarna och jag skulle vilja sä
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 1: CHROME

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 1: CHROME

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom CHROME: The Visitation (Siren, 1976) Kanske borde skivsamlande vara en diagnos. Och om det nu inte är sjukt så är det i alla fall inte helt friskt. Absolut inte sunt, särskilt inte när skivsamlandet slutar handla om musik och istället börjar handla om artefakter. Som en troféjakt som gång på gång slår över i en ogenerad roffande rovdrift för att säkra de coolaste skivorna som man kan imponera på sin omgivning med, och på kuppen kanske stiga i graderna inom den hierarki som toppas av några få superdealers som med en andtruten nomenklatur likt överstepräster ger direktiv till sina raritetstrånande undersåtar om vilka plattor som gäller just för tillfället. Handlare som därmed, naturligtvis, lyckas dra tusenlappar ur samlarnas plånböcker som en sadistisk tandläkare som ut
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL 7: DAN FOGELBERG

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL 7: DAN FOGELBERG

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom DAN FOGELBERG: ”High Country Snows” (Full Moon, 1985) En tallrik med kallnade kroppkakor har större lockelse än Dan Fogelbergs musik. Med den skillnaden att en kall kroppkaka åtminstone har någon form av personlighet. För något mesigare än Dan Fogelberg får man leta efter. Hans musik är så tandlös att hela det amerikanska tandläkarförbundet står på kö för att gratis ge den någonting – minsta lilla! – för att att den ska få något som helst bett. Dan Fogelbergs musik är, kort sagt, ett enda stort ing-en-ting. Så egentligen borde ”High Country Snows” inte finnas. För de flesta gör den inte det heller. Risken är stor att om någon alls plockar upp skivan ur någon skamback så åker den illa kvickt ner igen. Inte konstigt som det omslaget ser ut. Förutom det faktum at
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 6: HUMAN SEXUAL RESPONSE

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 6: HUMAN SEXUAL RESPONSE

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom HUMAN SEXUAL RESPONSE: ”In a Roman Mood” (Passport, 1981) Vissa band är så nära förknippade med en viss låt att resten av vad de har gjort skjuts så långt mot bakgrunden att man knappt längre kan se den. I fallet Human Sexual Response heter låten ”Jackie Onassis”. Nu kanske inte det säger så mycket det heller eftersom Human Sexual Response är ett relativt okänt band överhuvudtaget. Hemma i Boston var de visserligen stora lokala hjältar – och är fortfarande det att döma av deras oregelbundna men bejublade återföreningar – men i vår del av världen är deras ryktbarhet mest begränsad till den lyssnarkrets som särskilt intresserar sig för amerikansk artpunk och annan skarpt vinklad rockmusik kring slutet av sjuttiotalet. Nu tycker jag själv inte att ”Jackie Onassis” är sä