måndag, augusti 20

Författare: admin

THE BEATLES – HERE COMES THE SUN

THE BEATLES – HERE COMES THE SUN

BEATLES UNDER LUPP, NYHETER
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström fortsätter detaljstudera Beatles – idag är turen kommen till George Harrisons ”Here Comes The Sun”. I det idylliska Surrey står Eric Claptons hus tyst och ensligt medan snön smälter på marken. Träden, blommorna och gräset börjar återigen växa, och ber med ett tyst leende vintern att dra åt helvete. George Harrison hade tröttnat på affärerna i Beatles skivbolag Apple. Det började kännas som att gå i skolan och all business kom ivägen för det han verkligen älskade, att göra musik. En vacker vårmorgon rymmer han till Claptons hus, och tillsammans promenerar de runt i trädgården med gitarrerna vid sin sida. Eric säger att det är något han sällan gör, att det är något som Harrison får honom till, George är liksom en magisk person. De sätte
GÖRAN WIKLUND – ATT SJUNGA SÅ ATT DET RÄKNAS

GÖRAN WIKLUND – ATT SJUNGA SÅ ATT DET RÄKNAS

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Peter Sjöblom Om man pratar om krafter i det fördolda måste man nämna Göran Wiklund. En veteran som verkligen gör periferin väsentligare än mittfåran. Hans skivutgivning är liten men hans röst är desto större. Hans femtioåriga karriär är inte tillräckligt dokumenterad men här, speciellt för MONO, berättar han om sitt liv, sin musik och om sången som gör livet så ofantligt mycket större än döden. Soul är inget ord man ska slänga och dänga runt med hur ovarsamt som helst. ”Passion is no ordinary word” konstaterade den engelske sångaren Graham Parker en gång i tiden och han hade rätt redan då. Passionen är ju dessutom en av soulens allra viktigaste beståndsdelar. Utan den, ingenting. För det krävs mer än ett ord för att det ska vara soul; det finns inte lika många riktiga souls
THE BEATLES – DAY TRIPPER

THE BEATLES – DAY TRIPPER

BEATLES UNDER LUPP, NYHETER
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström tar en titt på hur Beatles-låten ”Day Tripper” kom till. The Beatles befinner sig under en enorm press. Med kort varsel behöver de få ihop en ny storsäljande singel. John Lennon och Paul McCartney skriver ”Day Tripper” tillsammans, men Lennon har sagt att det till största delen var hans skapelse, att det var en folklåt som han komponerat flera månader tidigare och som han piffat upp för att den skulle passa singelformatet. Men i sann samarbetsanda erkände han också att både han och Paul hade lagt ner enormt mycket arbete på den och att Paul var låtens huvudsakliga upphovsman. “Day Tripper” var en fras man sade med glimten i ögat i mitten av sextiotalet när LSD var på uppsving, för att göra narr av så kallade ”fair weather hippies”, de
SKAM ÖVER SVT:s MUSIKPRODUKTIONER!

SKAM ÖVER SVT:s MUSIKPRODUKTIONER!

DEBATT, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom SVT:s musikprogram har försvunnit i ett flams- och flabbmörker skriver Peter Sjöblom och efterlyser både mer och bättre närproducerat, i samma anda som BBC:s ambitiösa dokumentärserier om musik. Varför hatar SVT den svenska populärmusikhistorien? Eller, de kanske inte hatar den utan bara tycker att den är så ovidkommande att den inte är värd någon uppmärksamhet. Antagligen tycker de att det finns viktigare saker att lägga pengarna på, som evighetsloopen av melodifestivalsuttagningar, melodifestivalsandrachansuttagningar, melodifestivalssemisemisemifinaler, melodifestivalsandrachansenskvartssemifinaler, melodifestivalsfinalsfinaler och sedan själva melodifestivalsfinalen som föregås av ett försnack till försnacket till uppsnacket till finaluppsnacket och sedan
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 11: PEARL HARBOUR

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 11: PEARL HARBOUR

NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom   PEARL HARBOUR ”Don't Follow Me, I'm Lost Too” (Warner Bros, 1980) Steppdans, tyska bonnläppar och tandläkarrädsla. Det är mer rock'n'roll än man kan tro. Allt tack vare sångerskan med det illustra namnet Pearl E. Gates. Alla karriärer måste börja någonstans men Pearl E. Gates inledde sin som steppdansande boxare med en rockring runt midjan. Nu pågick det i och för sig inte så länge utan tog slut när rock- och performancegruppen The Tubes treveckorsengagemang på anrika Bimbo's 365 Club i San Francisco gjorde det. Gates något originella framträdande var en del av deras show och uppdraget var vinsten i den talangtävling Tubes hade anordnat specifikt för ändamålet. När de upptäckte att hon dessutom hade musikalisk talang fick hon utöver sin egentliga och fa
J. GEILS BAND – RHYTHM & BLUES MED ARMERINGSJÄRN

J. GEILS BAND – RHYTHM & BLUES MED ARMERINGSJÄRN

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom Minns man åttiotalshiten ”Centerfold” är det kanske svårt att tro att J. Geils Band från början stod med ena benet i soulen och det andra i styvnackad rhythm & blues. Men deras tidiga skivor är råskinns-rock'n'roll som inte frågar om lov. Egentligen borde det vara helt omöjligt. J. Geils Band och jag borde inte gå ihop överhuvudtaget. Till att börja med är de egentligen för bredbenta i sin framtoning. Tittar man på gamla liveinspelningar med dem är deras överdrivna manliga självsäkerhet – det som man med ett engelskt ord kan kalla ”bravado” – snudd på outhärdlig. Och musiken kan till och med kallas bluesrock och det är bland det värsta jag vet; en bastardgenre som tar det sämsta ur bluesen och slår ihop det med det sämsta ur rocken. Men struntar man i att titt
LAURA MARLING – SEMPER FEMINA

LAURA MARLING – SEMPER FEMINA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LAURA MARLING: ”Semper Femina” (More Alarming Records) Singer/songwriter-genren har de senaste åren imploderat av sångerskor som wailar livet ur en annars så fantastisk konstart. Laura Marling kommer med sitt sjätte studioalbum ”Semper Femina” och tillsammans med producenten Blake Mills är det ett välkommet avbrott. Den tjugosjuåriga brittiskan har en avskalad men fängslande röst som är svår att värja sig mot – hon behöver inte skrika för att höras. Skivans låtar är både invecklade och okonstlade och Marlings gitarrspel driver på både stråkar och bas. ”Wild Fire” är helt och hållet lysande, med ”Wild Ones” och ”Nothing, Not Nearly” tätt inpå. Titellåten ”Nouel” förklarar meningen med ”Semper Femina”, Virgils latinska poem om kvinnans föränderlighet, och Marli
T.I. – US OR ELSE: LETTER TO THE SYSTEM

T.I. – US OR ELSE: LETTER TO THE SYSTEM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström T.I.: ”Us or Else: Letter to the System” (Grand Hustle/Roc Nation) Clifford ”T.I.” Joseph Harris Jr. överraskade med sin första fullängdare på tre år, en dubbel-EP. ”Us or Else: Letter to the System” annonserades som ett exklusivt släpp på streamingtjänsten Tidal bara några månader efter EP:n ”Use or Else” vars sex låtar ingår på nya plattan. Projektet är ett stort samarbete mellan en rad artister som exempelvis B.o.B, Killer Mike, Translee, Gizzle, Tokyo Jetz, Ra Ra och London Jae – ”Us or Else: Letter to the System” är i högsta grad resultatet av en kollektiv anstränging. Det är en riskabel idé men att nästan hälften av låtarna tillhör en annan skiva är inget som sticker ut utan ”Us or Else: Letter to the System” hålls ihop av det explicita temat och b
SÄKERT! – DÄGGDJUR

SÄKERT! – DÄGGDJUR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström SÄKERT!: ”Däggdjur” (Razzia/Sony) Annika Norlin är den där musikern som går att kalla för ”doldis”, prisregn och utsålda konserter till trots. Med nya skivan ”Däggdjur”, hennes tredje på svenska, har hon med sin särpräglade röst och förtroliga texter återigen befäst sin plats bland Sveriges musikelit. Med ett gäng musiker bestående av bland andra Henrik Oja (mellontron, gitarr, sång), Ola Klüft (sång), Daniel Berglund (trummor), Jacob Nyström (piano sång) och Lovisa Nyström (sång) har Norlin fångat in det personliga med hjälp av röster från det norrländska indielandskapet. Skivans texter är typiskt norlinska, avskalade men med ett stort innehåll, ett berättande om sorg och glädje, att vara utanför och att höra till, samhällets krav och frihet. För första gång
THE BEATLES – HER MAJESTY

THE BEATLES – HER MAJESTY

BEATLES UNDER LUPP
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström berättar om den underliga, 23 sekunder långa låten på ”Abbey Road”, tillägnad hennes majestät, drottningen av England. ”Her Majesty” är en 23 sekunder lång låt i slutet av ”Abbey Road”-medleyt. Om går till iTunes och söker på Beatles-låtarna och sorterar dem efter popularitet hittar du ”Her Majesty” i listans botten. Det har säkert till stor det att göra med låtens längd och kanske andra kvalitéer. Till och med Paul McCartney säger att den är en ”throwaway”, men den är säkert bättre än tusentals andra låtskrivares låtar tillsammans. Paul har sagt att ”Her Majesty” är en låt med en väldigt monarkisk ton men med glimten i ögat. Nästan som en kärlekslåt till drottningen. När John Kurlander, en av studioteknikerna vid den tiden, var uppta