onsdag, maj 22

Författare: admin

LITTLE WILLIE JOHN – THE SWEET, THE HOT, THE TEENAGE BEAT

LITTLE WILLIE JOHN – THE SWEET, THE HOT, THE TEENAGE BEAT

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LITTLE WILLIE JOHN: ”The Sweet, The Hot, The Teenage Beat” (Vinyl Passion) Skriver man in ”Little Willie John” i Googles sökfält får man bland de första resultaten fler träffar på Peter LeMarcs låt än artisten Little Willie John. Utan att hacka på LeMarc kan man ändå tycka är lite orättvist mot någon som faktiskt har skrivit ”Fever” och därmed en av de bästa låtarna någonsin. Om denna nyutgåva (på utökad vinyl) av Little Willie Johns ”The Sweet, The Hot, The Teenage Beat” frå 1961 kommer att skifta sökbalansen är osannolikt, men den är oavsett en påminnelse om hans storhet och sådana kan man inte få för många av. För om han kallades ”Little” och var kort i rocken – strax över en och sextio – var han desto större i rösten. Även de gånger låtarna inte var av toppk
BILLY ”CRASH” CRADDOCK – BOOM BOOM BILLY: THE ROCK’N’ROLL YEARS

BILLY ”CRASH” CRADDOCK – BOOM BOOM BILLY: THE ROCK’N’ROLL YEARS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BILLY ”CRASH” CRADDOCK: ”Boom Boom Billy – The Rock'n'Roll Years” (Jasmine) Billy ”Crash” Craddock är kanske inte en så stor angelägenhet i vår del av världen men i USA är han känd som en bildskön countrysångare som gärna knäppte upp ett par extra skjortknappar för att visa sin håriga bringa. Han kallas ibland för ”the king of country rock” vilket är en våldsam överdrift eftersom han inte är någon countryrockare i den mening vi oftast tänker oss, och om han hade varit det så hade han ändå knappast varit kung över genren. Men han har i alla fall haft en del stora crossover-framgångar i hemlandet, inte minst under sjuttiotalet. Som många i hans generation började han göra musik redan under rockabillyns femtiotal. Han var knappast någon råbarkad Gene Vincent- eller
SVANTE GRUNDBERG 1943-2019

SVANTE GRUNDBERG 1943-2019

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (bild: Radio Nattsudd) Nöjesmångsysslaren Svante Grundberg avled hastigt i helgen, 75 år gammal. Peter Sjöblom saknar och minns honom. Det raljeras ofta över hur Sverige förr bara hade två tevekanaler innan reklamkanalerna exploderade ut ur rutan med en kaskad av ständiga avbrott för allsköns meningslösa produkter. Värre var väl att det på åttiotalet egentligen bara fanns ett program att titta på, om man nu inte vill Kryzza med Arne Hegerfors och Björn Skifs, Nöjesmaskinera och -massakrera med Sven Melander, eller få pupill-infarkt av Jacob Dahlins och Malena Ivarssons visuella slipprighet. Programmet hette Nattsudd och gick av och till under sex år och var den bästa lågbudgetteve som gjorts sedan barnprogrammet Tårtan i början av sjuttiotalet. Det enkla koncept
MED MOTVILJAN SOM METOD – EN INTERVJU MED PETER HAMMILL

MED MOTVILJAN SOM METOD – EN INTERVJU MED PETER HAMMILL

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Michael Björn Peter Hammill är en av den engelska progrockens allra mest personliga och kreativa personligheter. Han har gjort mängder med skivor i eget namn, men många förknippar honom ändå kanske mest med Van Der Graaf Generator vars dynamiska musik saknar motstycke i gruppens egen genre. I år fyller deras debutskiva ”The Aerosol Grey Machine” halvsekel och tilldragelsen firas med en nyutgåva av skivan. Michael Björn har pratat med Peter Hammill om plattan och motviljan som ett kreativt tillvägagångssätt. Ett halvt århundrade. Allt var annorlunda 1969. Men ändå precis samma. Van der Graaf Generator är ett engelskt rockband som kanske mer än något annat förkroppsligar denna tidsparadox; att vara helt annorlunda men ändå precis samma. Deras sista platta ”Do Not Disturb” kom 2
DADDY LONG LEGS – LOWDOWN WAYS

DADDY LONG LEGS – LOWDOWN WAYS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DADDY LONG LEGS: ”Lowdown Ways” (Yep Roc) Efter tre skivor i eget namn och en tillsammans med särlingen T. Valentine på skrammelrockbolaget nummer ett, Norton Records, har de tre newyorkarna i Daddy Long Legs bytt bolag till Yep Roc och levererar sin mest träffsäkra smocka hittills med ”Lowdown Ways”. Med tanke på hur deras tidigare skivor har låtit är det fullkomligt häpnadsväckande. Låt inte trions Brooklyn-hemvist förvilla er: Daddy Long Legs har grävt där bluesens går som djupast i myllan med rottrådar som heter sådant som Son House, Howlin' Wolf och John Lee Hooker. De har fört upp det autentiska till ytan och patinerat det ytterligare med ett par delar Captain Beefheart, några fler delar Dr. Feelgood och en del Flat Duo Jets. Daddy Long Legs sångare och fr
DIVERSE ARTISTER/SAMEYDA ENSEMBLE – MUSIC FROM TURKEY

DIVERSE ARTISTER/SAMEYDA ENSEMBLE – MUSIC FROM TURKEY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER/SAMEYDA ENSEMBLE: ”Music from Turkey” (Caprice/Naxos) Jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt någon musik exotisk. En sådan upplevelse utgår från ett etnocentriskt förhållningssätt och för mig är musik musik allena oavsett var den kommer ifrån och är ingenting att uppröras över om den inte är riktigt dålig eller dyngpretentiös (vilket givetvis är helt subjektiva avgöranden). Vissa musiktraditioner har visserligen krävt lite mer tillvänjning, men det har aldrig varit fallet med turkisk musik. För mig låter den turkiska melodiken lika naturlig som, säg, blues- eller mollskalorna. Tonerna faller ”rätt” enligt min instinkt och emotionella logik. Därför är det knappast konstigt att ”Music from Turkey” mestadels placerar sig rätt hos mig. Skiva
GRAHAM PARKER – SQUEEZING OUT SPARKS: SOLO ACOUSTIC 40th ANNIVERSARY

GRAHAM PARKER – SQUEEZING OUT SPARKS: SOLO ACOUSTIC 40th ANNIVERSARY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom GRAHAM PARKER: ”Squeezing Out Sparks – Solo Acoustic 40th Anniversary” (Quake) En gång i tiden var Graham Parker om inte den allra största grejen så i alla fall stor nog för både kritiker och de skivköpare som ville ha lite matigare musik. Mellan 1976 och 1980 gav han ut en serie skivor där han backades upp av The Rumour, ett slags engelsk motsvarighet till Southside Johnnys Asbury Jukes där New Jerseys skyline var utbytt mot Londons sotiga tegelväggar och arbetarklassmiljöer. Skivor som ”Howlin' Wind”, ”Heat Treatment” och ”Stick to Me” bekräftade Parker och hans band som den felande länken mellan den ilskne Elvis Costello och den soulige Van Morrison. Allihop borde allmänt räknas som oumbärliga klassiker. Men idag har Graham Parker inte alls samma status. Han
GUITAR SLIM – THE COMPLETE RELEASES 1951-58

GUITAR SLIM – THE COMPLETE RELEASES 1951-58

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom GUITAR SLIM: ”The Complete Releases 1951-58” (Acrobat) Eddie Jones föddes i bomullsplantagernas Greenwood på den östra sidan av Mississippifloden men det var i New Orleans han fick fart på blueskarriären under namnet Guitar Slim. Det var där han spelade in sin största hit ”The Things I Used to Do”, producerad av Ray Charles och sedermera utnämnd av Rolling Stone till en av de låtar som formade rockmusiken. Guitar Slim spelade in för flera bolag, men ”The Things I Used to Do” gavs ut av legendomspunna Specialty Records, samma bolag som gav världen Little Richards mest omvälvande inspelningar. Med över en miljon sålda exemplar – en imponerande siffra 1953 – blev det en av Specialtys största försäljningssuccér någonsin. Guitar Slim inspirerades kraftigt av T-Bone W
DIVERSE ARTISTER – NIGERIA 70: NO WAHALA

DIVERSE ARTISTER – NIGERIA 70: NO WAHALA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER: ”Nigeria 70: No Wahala (Highlife, Afro-Funk & Juju 1973-1987)” (Strut) Strut Records samlingsplatteserie ”Nigeria 70” är kanske den mest konsekventa och målmedvetna översikten över nigeriansk groovemusik som finns. Men Strut har skyndat långsamt; sedan den första skivan under ”Nigeria 70”-flaggen – trippel-CD:n ”The Definitive Story of 1970's Funky Lagos” från 2001 – har det med ”No Wahala” kommit endast fyra volymer. Det har gått hela åtta år sedan förra delen ”Sweet Times (Afro-Funk, Highlife & Juju From 1970s Lagos)” släpptes. ”No Wahalas” förklarande parentestitel utlovar ungefär samma sak som ”Sweet Times” men betoningen här ligger aningens mer på afrofunk än highlife och juju än sist. För egen del är det bara en fördel; jag har li
FREDRIK FURU – UNIVERSELL ÖSTERBOTTNING

FREDRIK FURU – UNIVERSELL ÖSTERBOTTNING

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Thomas Wihlman Finska Österbotten har en näringsrik mylla för musik. Fler och fler artister därifrån gör sig hörda, också i Sverige. Thomas Wihlman har träffat en av dem, Fredrik Furu, för ett samtal om och kring nya skivan "Det som alla letar efter". I Dagens Nyheter hyllades nyligen det österbottniska musikundret, med artister som Månskensbonden, Rickard Eklund och Vasas Flora och Fauna. Alla dessa delar textmässigt, språkligt det dialektala, varianterna av den finlandssvenska österbottenspråket. Väl värt att lyssna till. Men det finns också många andra artister från regionen, sådana som Iiris Viljanen och Krista Siegfrieds och inte minst Fredrik Furu, som inte är så provinsiella i sitt uttryck. Fredrik Furu är nu aktuell i sammanhanget Sverige, dels med det nya albumet