lördag, februari 16

Författare: admin

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom ser sig om i vrede när MONO sammanfattar 2018. Den här årssammanfattningen är nog inte särskilt bra. Men så var det inte heller ett särskilt bra år. Utan att bli påträngande personlig och generande privat kan jag säga att jag många gånger tänkt på både Jim Carroll och Reverend Gary Davis det gångna året. Det gör jag visserligen då och då även andra år, men jag gör det helst av betydligt trevligare anledningar än vad jag haft i år. Som sagt, vi ska inte gå in närmare på det (låttitlarna ger ledtrådar så det räcker), men det har gjort att resten av världen känts rätt fjärran. Till exempel har jag inte brytt mig särskilt mycket om turerna kring Svenska Akademien. Kulturprofilens tölpaktiga beteende är förstås skandalöst, men övriga ledamöters upp
MUSIK OCH OMTANKE – FYRA KÄNDA RÖSTER OM 2018

MUSIK OCH OMTANKE – FYRA KÄNDA RÖSTER OM 2018

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Linda Bönström (foto Rickard Söderberg: Erik Lundback) Året slutar inte med öppnade julklappar, fullproppade julbord och champagneskål – inte för alla. MONO har frågat runt vad som engagerat mest under 2018. Stefan Sundström stödjer Extinction Rebellion Sverige, en organisation som genom fredlig civil olydnad vill driva fram en politik som stoppar klimatförstörelsen. Han menar att det är dags att sluta vänta på att politiker och finansfurstar ska komma att frälsa oss från den stundande klimatkatastrofen: – Dom är som gamla alkisar som säger att de ska sluta kröka imorgon, och sen smyger iväg till bolaget så fort de kan. Vi måste ta ansvaret själva. Göra som Greta Thunberg och andra ungdomar: strejka, blockera flygplatser, hjälpas åt att bygga ett hållbart jordbruk, tv
VAN MORRISON – THE PROPHET SPEAKS

VAN MORRISON – THE PROPHET SPEAKS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom VAN MORRISON: "The Prophet Speaks" (Exile) Den plötsligt överproduktive Van Morrison vräker numer ur sig skivor. Sedan 2015 har han släppt fem plattor, denna den senaste inräknad. Inriktningen på de flesta av dem har varit mer eller mindre densamma: musikaliska tillbakablickar på den egna låtkatalogen (i form av tvivelaktiga duetter) och på Morrisons egen skivsamling omfattandes gammal jazz och blues. Men även om han själv nog trivs bra med upplägget så är det inte särskilt roligt för den utomstående. Det börjar helt enkelt bli lite för mycket cocktailunderhållning nu. Lite för mycket muzak i ölmageurvuxen blazer i Ålandsfärjans bar. Och alldeles för mycket urskuldande Hammond-orgel och överslätande soffjazzgitarr. Och själv tar Morrison till samma grepp som h
KATIE DOHERTY & THE NAVIGATORS – AND THEN

KATIE DOHERTY & THE NAVIGATORS – AND THEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom KATIE DOHERTY & THE NAVIGATORS: ”And Then” (Steeplejack Music) Engelska Katie Doherty har lång musikvana men ingen stor diskografi. Debuten ”Bridges” kom 2007 men mest har hon arbetat ihop med andra artister. Hon har också uppträtt vid samma tillfälle som Kate & Anna McGarrigle och Ray Davies. Ett godkännande i sig, men hos mig slår inte ”And Then” an någon ton. Faktum är att jag blir lite irriterad på den – och framför allt på Dohertys röst som motstridigt nog är både fadd och genomträngande på en och samma gång. Hennes sångmanér med drillar är uppenbart formade av de engelska öarnas traditioner men hon har också en hel del later som hon verkar ha ärvt från å ena sidan Marie Boine och å andra sidan Alanis Morrissette. En garanti för att jag fort ska tapp
MANDOLIN ORANGE – TIDES OF A TEARDROP

MANDOLIN ORANGE – TIDES OF A TEARDROP

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MANDOLIN ORANGE: ”Tides of a Teardrop” (Yep Roc) Med en handfull skivor har North Carolina-duon Andrew Marlin och Emily Frantz – tillsammans Mandolin Orange – blivit populära både bland kritiker och dem som lyssnar på strömmad musik. Till viss del kan jag förstå deras popularitet. Deras lågmälda americana är av den typen som brukar gå hem och deras låtar är skapligt välgjorda med en dämpad initimitet, ibland med en anstrykning av Texas-artister som Guy Clark. Sedan är det väl också så att om man håller på tillräckligt länge med någonting så betalar det sig till sist. Mandolin Orange bildades 2009, debutplattan kom året därpå. Topparna på ”Tides of a Teardrop” märks ut av de mest gammaldags bluegrassbetonade låtarna ”Like You Used to Do” och ”Suspended in Heave
MONO spelar… december 2017

MONO spelar… december 2017

INNERSPÅRET, MONO SPELAR
Detta lyssnar MONO-redaktionen på i december! PETER SJÖBLOM väljer Dr. Feelgood, Captain Beefheart, Joe Tex, Otis Clay, The Sonics, The Staple Singers och Al Green. LINDA BÖNSTRÖM väljer Timo Räisänen, Lana Del Rey, Moneybrother, Tomas Andersson Wij, Silvana Imam, Annika Norlin och Lilla Namo & Kaah. https://open.spotify.com/user/monomagasin/playlist/2PMrpkdusYoqxcOOMQMbFw?si=3T0CoMFQSfiQuTB5-3mIPA
JUL MED FRÖKEN ELVIS OCH HERR JESUS

JUL MED FRÖKEN ELVIS OCH HERR JESUS

ARTIKLAR, LIVE!, NYHETER
av Thomas Wihlman (foto: Thomas Wihlman) Ja, jag måste ju säga det: Det är jul, kommersialismen stora högtid, numera i viss konkurrens dock med Moneysisters "Black Friday". Svart eller vitt, välj. Jag skruvade på TuneIn och hittade flera God Jul-kanaler, däribland originalet, the Real Santa Claus Radio from Rovaniemi. I varuhuset fick jag spränghuvudvärk av "Tänd ett ljus och låt det brinna". Ja, gör det, låt helvetesmusiken brinna upp. Så, jag har ingen positiv inställning till den julmusik som får en del affärsanställda att spy - trots att jag inte plågas fullt lika mycket som dem. Men, det går att finna något bättre, och med koppling till julens egentliga ursprung, julklapparna, nej jag menar Herr Jesus födelse. Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född. Ja
THE GOOD, THE BAD & THE QUEEN – MERRIE LAND

THE GOOD, THE BAD & THE QUEEN – MERRIE LAND

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström THE GOOD, THE BAD & THE QUEEN: ”Merrie Land” (Studio 13) Jag faller hejdlöst för nya plattan från The Good, the Bad & the Queen. “Merrie Land” är balsam för öronen och plattan kittlar alla sinnen. Ordet nyskapande återfinns här i sann mening och det är förtjusande att höra hur veteranerna Damon Albarn, Paul Simonon, Simon Tong och Tony Allen lyckas förena sina talanger ännu en gång. Texterna är naturligtvis signerade Albarn, frontmannen från superbritpopgrupperna Blur och Gorillaz, som uttryckligen har sagt att ”Merrie Land” skulle ha kunnat vara uppföljaren till ikoniska ”Parklife” från 1994. Med den här skivan handlar det om att syna den brittiska identiteten i sömmarna, ja till och med Brexit har haft en stor påverkan på vad Albarn knåpat ihop från r
CLAES JANSON – ETT ORD TILL MINA GAMLA POLARE

CLAES JANSON – ETT ORD TILL MINA GAMLA POLARE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman CLAES JANSON: "Ett ord till mina gamla polare" (Vax) Claes Janson blir aldrig gammal men han blir alltid bättre. Så tänker jag när jag lyssnar igenom Claes senaste album "Ett ord till mina gamla polare". Nu är det så, att blues har aldrig riktigt varit min grej, och det är med blues jag främst förknippar Claes. Jodå, visst är han bra på det men ändå. Men här bjuder han på ett album som färgats lite av Cornelis-visa, men också finlirad jazz och gospel. Vi slänger in lite Frälsningsarmé-blås också. Hela arsenalen. Mångsidighet kallar jag det. Dessutom, han textar väl, så att de genomtänka texterna når fram till lyssnaren. Vilka står bakom detta? Proffs som Anders Neglin och Lasse Zackrisson har producerat, i låtskrivandet finns ofta Hans Widmark. Kvalitet
ANDERSON PAAK – OXNARD

ANDERSON PAAK – OXNARD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ANDERSON PAAK: ”Oxnard” (Aftermath/12 Tone Music/LLC) Säg Los Angles-funk och rap i samma mening och vem som helst skulle backa några steg bakåt av ren självbevarelsedrift. Men Anderson Paak förändrar spelreglerna totalt med sin hiphop och det är bra – riktigt bra till och med. Trettiotvåårige Brandon Paak Anderson är nästintill oförskämt begåvad. Efter debuten under sitt nya artistnamn med plattan ”Venice” 2014 och uppföljaren ”Malibu” från 2016 har han nu nått den avslutande delen i trilogin om Kaliforniens kustremsa, hans födelseort Oxnard. Det hindrar dock inte Compton-soundet från att sticka ut – och med Dr. Dre som huvudproducent är det i sig knappast märkligt. Men det är en tjusig sammanslagning helt klart. Nog för att Paak är rappare i sin egen rät