måndag, mars 25

Författare: admin

LITTLE SIMZ – GREY AREA

LITTLE SIMZ – GREY AREA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LITTLE SIMZ: ”Grey Area” (Age: 101) När Little Simz släpper nytt är jag onekligen spänd, likt ett barn som fått vänta på att öppna sina födelsedagspresenter sliter jag tag i tredje studioalbumet ”Grey Area”. Och får precis vad jag önskat mig – Simbi Ajikawo sätter utan tvekan press på sina samtida rappare och det här är plattan som bevisar att hon hör hemma på den internationella hiphopkartan. Det var 2015 som jag snubblade över Little Simz albumdebut ”A Curious Tale of Trials + Persons”, då var hon tjugoett år gammal men redan erfaren med flera EP:n och mixtapes i bagaget och det stod snabbt klart för mig att Ajikawo skulle kunna bli en sådan musiker som tänker utanför ramarna. Trots att efterföljande album, ”Stillness in Wonderland” (2016), snarast var en b
NICK WATERHOUSE – NICK WATERHOUSE

NICK WATERHOUSE – NICK WATERHOUSE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom NICK WATERHOUSE: ”Nick Waterhouse” (Innovative Leisure) Egentligen är detta en typisk platta för etiketten Daptone, känd för att ge ut artister som Sharon Jones & The Dap-Kings, The James Hunter Six och Budos Band. Nick Waterhouse har ett liknande ”retrosound” grundat i klassisk ruffig femtiotals-rhythm & blues och sextiotalsoul. Hos Waterhouse blir musiken till och med ännu skitigare när han lägger till en dos garagerock (hör ”Song for Winners” och ”Man Leaves Town”). Vilken ljudestetik han eftersträvar framgår ytterligare av att plattan (som är hans fjärde sedan debuten 2012) är inspelad i Los Angeles mytomspunna Vox-studio med anor tillbaka till trettiotalet. Det ska dock sägas att jag inte känner mig bekväm med retrobegreppet. Det finns något lite ne
DRAKE – SO FAR GONE

DRAKE – SO FAR GONE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström DRAKE: ”So Far Gone (Mixtape)” (October’s Very Own) Det är som att öppna en tidkapsel men istället för att åtnjuta dess innehåll är frågan om det verkligen var nödvändigt att gräva upp det förflutna. Kanadensiske rapparen Drake fick sitt genombrott med ”So Far Gone” för tio år sedan för att vara exakt och i och med detta har plattan för första gången släppts för streaming. Förvisso kan man se viss charm i det hela, ”So Far Gone” som var Drakes tredje utgivna mix stod för progression och hör till hiphop-historia. Och ändå, trots den förmildrande omständigheten att det gått ett decennium, blir jag rätt så uttråkad av den släta, skönsjungande Drake. Men medan jag är ambivalent skulle fansen utan tvivel hävda att den står sig. Drake hade på ”So Far Gone” schys
SPLASH – 1970-1979 SAMTLIGA INSPELNINGAR

SPLASH – 1970-1979 SAMTLIGA INSPELNINGAR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom SPLASH: ”1970-1979 Samtliga inspelningar” (Splash) Långt ifrån all musik som gjordes under det vildvuxna, svenska sjuttiotalet har stått sig. Mycket av det som gjordes inom eller strax utanför musikrörelsen kräver ett stort akademiskt intresse för epoken för vara ens det minsta intressant att höra på idag, och det är inte ens alltid som ett utpräglat specialintresse räcker för att göra vissa skivor lyssningsbara såhär långt efter. Framför har den uttalat politiska proggen mestadels åldrats väldigt illa med sitt ofta stelbenta spel och sina plakattexter som dumförklarar lyssnaren med ett mästrande tonfall. Det är också sådana på den propagandistiska sidan av proggen som genom åren orättvist fördunklat synen på stora bredd som proggen faktiskt hade i stort. Sann
MUSIKEN OCH MORALPANIKEN

MUSIKEN OCH MORALPANIKEN

DEBATT, INNERSPÅRET, NYHETER
av Peter Sjöblom (bilder: Wikimedia Commons) På söndag släpps "Leaving Neverland" på SVT Play. Den kontroversiella dokumentären om Michael Jackson har rönt stor internationell uppmärksamhet och har bland annat lett till att flera radiostationer slutar spela Michael Jacksons musik. Här reflekterar Peter Sjöblom kring kulturella bannlysningar. Jag har skrivit om detta förr, på olika ställen, men kommer förmodligen att ha anledning att skriva om det hundratals gånger till. För jag misstänker att moralpaniken kommer fortsätta länge till. Jag tänker på uppståndelsen kring R. Kelly och Michael Jackson, och hur den yttrar sig i bland annat radiobojkotter av musiken. Nu bryr jag mig varken om den musik Kelly eller Jackson gör och gjorde, men detta är inte en smakfråga utan en diskussion
MONO SPELAR… FEBRUARI 2019

MONO SPELAR… FEBRUARI 2019

INNERSPÅRET, MONO SPELAR
Lyssna med MONO! Det här roterar på redaktionen i februari! PETER SJÖBLOM väljer Oscar Perry, The James Hunter Six, Leroy "Baby Face" Foster, Johnny Copeland, Magic Sam, Paul Butterfield Blues Band och Little Richard. LINDA BÖNSTRÖM väljer Hello Saferide, Kent, Håkan Hellström, Uno Svenningsson, Timbuktu, Säkert! och Lars Winnerbäck. https://open.spotify.com/user/monomagasin/playlist/6WsSdEoYXTnIokoc5RVpZH?si=0rh3KB0kSOSKK1uQ_rVsaw
KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO – WHERE OR WHEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman KLAS TORESSON & FILIP EKESTUBBE TRIO: ”Where or When” (DO Music/Border) Klas Toresson är flitig i elden i skivstudion. Förutom det nya albumet ”Ballads and Dreams”, tillsammans med Hans Loelv når han nu i vintermärket ut till publiken med albumet ”Where or When”, där han jobbar tillsammans med Filip Ekestubbe Trio. Liksom på ”Ballads and Dreams” möter vi här ett antal stycken från The American Songbook. Richard Rodgers ”Where Or When” har fått ge titeln till albumet, men här finns också George Gershwin, Jerome Kern och Bill Evans. Sticker ut gör det inte. Kanske är det inte ens meningen. De stötte på varann på vägen till Kingside Studios och då blev det ett album. För mig låter det mera live än studio, och skillnaden kan förstås vara hårfin. Men om
HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

HANS LOELV & KLAS TORESSON – BALLADS AND DREAMS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman HANS LOELV & KLAS TORESSON: ”Ballads and Dreams” (DO Music/Border) Ibland landar det ljuvliga på ens bord. Och man kan få drömma. Det är precis så det känns när nu Hans Loelv kommer med sitt fjärde album, ”Ballads and Dreams”. Här möter Loelvs jazziga piano Klas Toressons saxofon, och de har mött varann på ett sådant sätt att känslor och det täta samspelet möter lyssnaren i forma av ett antal standards. Nej, det är säkert inte första gången du möter Richard Rodgers ”My Funny Valentine”, Errol Garners ”Misty” eller Harold Arlens ”Over the Rainbow”. Uttjatade pärlor ur The American Songbook skulle man kunna säga, men ändå får pärlorna den lyster de kanske hade första gången de mötte publiken. Det är verkligen inte illa. Men vänta, det kommer mer…För till
ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

ÖRJAN HULTÉN ORION – MINUSGRADER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman Örjan Hultén Orion: ”Minusgrader” (Artogrush/Plugged Records) Örjan Hultén Trio kom med sitt sjunde album i våras, medan den fristående kvartetten Örjan Hultén Orion, bestående av Örjan Hultén (saxofon), Torbjörn Gula, piano, Filip Augustson (bas) och Peter Danemo (trummor), nu är inne på sin fjärde skiva. Det här är en mycket kompetent kvartett, som också haft möjligen att turnera utomlands. De första recensionerna som kommit av det nya albumet ”Minusgrader” är också översvallande positiva. Samspelet fungerar perfekt, här finns både erfarenhet men också nyfikenhet. Intressant nog finns en koppling till litteraturen, då albumtiteln ”Minusgrader”, fått sitt namn av Tranströmers dikt. Litteraturkopplingen är inte ny för Hultén, i ett tidigare sammanhang fi
POPARKEOLOG DAVID WELLS ÖPPNAR DÖRREN TILL EN NY VÄRLD

POPARKEOLOG DAVID WELLS ÖPPNAR DÖRREN TILL EN NY VÄRLD

ARTIKLAR, INTERVJUER, NYHETER
av Michael Björn Michael Björn har samtalat med en sann poparkeolog och en legend i det fördolda som i årtionden har grävt efter obskyr musik från en svunnen tid: David Wells. Följ med på en resa ner i kaninhålet! Wikipedia definierar arkeologi som studiet av vår materiella kultur i form av lämningar och artefakter. Men tänk om vi inte pratar om forskare med spadar och borstar som flockas kring utgrävningar, utan om någon som använder intervjuer, loppmarknader och rullbandsarkiv? Kanske den materiella kulturen dessutom är vinyl, och det som en gång gått förlorat men nu återfåtts är popmusik? Popmusik i den beatleska tappning vi numera känner den är gott och väl ett halvt århundrade gammal. Men det betyder inte att lyssna på den måste involvera kladdig nostalgi. Förvånansvär