lördag, september 21

Författare: admin

EMELI SANDÉ – REAL LIFE

EMELI SANDÉ – REAL LIFE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EMELI SANDÉ: ”Real Life” (Virgin) Emeli Sandé, 32, släpper sitt tredje studioalbum och dyker knappt upp på radarn hos den svenska kritikerkåren. Faktiskt inte hos mig heller, om det inte vore för att EP:n ”Kingdom Coming” från 2017 (Capital) ploppar upp i mitt huvud. Med all säkerhet hade jag lika svårt för dagens moderna soul- och R&B sångerskor då som nu – ylandet och wailandet som är lika själlöst som en gråsten. Om nu gråstenen ursäktar. Det är märkligt hur Sandé mottas i Sverige, så anonymt, särskilt med tanke på att debuten som soloartist med ”Our Version of Events” (2012, Virgin) sålde guld. Det har haglat priser över Sandé på framför allt på hemmaplan i Storbritannien, som att uppträda på både invigningen och avslutningen av de olympiska spelen 20
MONO spelar… september 2019

MONO spelar… september 2019

INNERSPÅRET, MONO SPELAR
Lyssna med MONO! I september efter semestern är musiken igång på redaktionen igen. PETER SJÖBLOM väljer Robyn Hitchcock & The Egyptians, Lindi Ortega, Cannonball Adderley, John Hiatt, True West, The Rain Parade och Bram Tchaikovsky. LINDA BÖNSTRÖM väljer Blink-182, Queen x2 (med och utan David Bowie), Merle Haggard, Tom Petty & The Heartbreakers, Leonard Cohen och Waylon Jennings. https://open.spotify.com/playlist/3zVIfak0UyQlodXNJ6TcVO?si=YZNdRs1vQHGoV2hv9HBeEg
LOUIEN – NONE OF MY WORDS + JENS CARELIUS – OPSI

LOUIEN – NONE OF MY WORDS + JENS CARELIUS – OPSI

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LOUIEN: ”None of My Words” (Jansen) JENS CARELIUS: ”Opsi” (Jansen) Två skivor av norsk härkomst och två skivor som visar vad som är felet med moderna singer/songwriters. Louiens ”None of My Words” tar avstamp i Kate Wolfs gripande sånger och Joni Mitchells allra tidigaste skivor, men Louien – vars riktiga namn är Live Miranda Soldberg – lyckas bara anamma formidéerna och aldrig det angelägna uttrycket, trots att hon sjunger om sin pappas frånfälle. Hon sjunger fint, hon spelar fint, men det blir aldrig något annat än just det: fint. Hon gör fina dekorationer av en traumatisk upplevelse, låtarna är som karaktärslösa stilleben ur en sorg hon är alldeles för reserverad för att jag ska kunna känna med henne i. Att Jens Carelius å sin sida älskar Nick Drake beh
OBETALBARA LARGER-THAN-LIFE-ÖGONBLICK

OBETALBARA LARGER-THAN-LIFE-ÖGONBLICK

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström Linda Bönströms bästa ögonblick på årets Way Out West är när hennes dotter ler långt inifrån musiken. Men allting har sitt pris, och det priset sätter arrangören snudd på ouppnåeligt högt. Så står jag där, i solskenet bredvid min vackra tonårsdotter, och ser Silvana Imam ge ännu en larger-than-life-spelning på årets Way Out West-festival. Det är stort för oss båda, kanske mest så för mig, att få dela min passion med henne. Jag ser hur hon i publikhavet växer. När en av hennes favoritartister Zara Larsson går på så börjar hon dansa i högen av unga tjejer, försiktigt men med ett leende som är allt annat än försiktigt, jag ser självförtroendet – jag förstår inte musiken som spelas från scenen men jag förstår sannerligen det där leendet. Musiken har alltid varit e
JEREMY IVEY – THE DREAM AND THE DREAMER

JEREMY IVEY – THE DREAM AND THE DREAMER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JEREMY IVEY: ”The Dream and the Dreamer” (Anti-) Nashville är ett skällsord som jag inte gärna applicerar på folk med ambitioner bortom den överstylade smörja som staden ifråga massproducerar enligt fabriksmodell. Så frågan är vad debutanten Jeremy Ivey har där att göra – det var där han bosatte sig efter att ha flytt den konservativa fosterjorden i Georgia. (Ur askan i elden...) Å andra sidan är ”The Dream and the Dreamer” inte en produkt av den stereotypa Nashville-industrin utan inspelad i en ”little bitty house studio” som han beskriver det, och producerad av Iveys fru Margo Price – själv en hyllad Nashville-artist utan typiska Nashville-aspirationer (hon ges ut av Jack White på hans Third Man-etikett). Tillsammans har de skapat ett luftigt sound som passa
MONO ÄR TILLBAKA!

MONO ÄR TILLBAKA!

NYHETER
Efter ett långt sommarlov kickar MONO igång hösten med det senaste och det äldsta inom musiklivet! Nu söker vi fler skribenter och fotografer som vill hänge sig åt att skapa Sveriges bästa musiksajt så tveka inte att slänga iväg några rader till redaktion@monomagasin.se och berätta om vad just du brinner för. Varmt välkomna! Peter Sjöblom & Linda Bönström  
KATTERNA HAR DE BÄSTA LÅTARNA OCH PODDARE HAR ENGELSKA ÖRON

KATTERNA HAR DE BÄSTA LÅTARNA OCH PODDARE HAR ENGELSKA ÖRON

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Peter Sjöblom samlar sig för en sista krönika innan semestern och funderar över prinsessor, katter, poddare, Tradera-säljare och ett väldigt högt berg. MONO tar sommarledigt nu – vi är tillbaka i början av september igen. Vi kan behöva lite semester. Det spattiga vädret, med ena stunden ösregn och den andra stunden trettiogradig värme gör en dysfunktionell. I alla fall gör den mig det. Jag har aldrig gillat värme; skallen dricker upp, släcker ner och går hem så fort det kryper över en tjugotre, tjugofyra grader. Kan inte tänka en enda lång tanke. Så därför får detta bli en radda korta tankar istället. Bland annat har jag tänkt kort på det där med Metallica-konserten på Ullevi nyligen. Det var ju trettonårsgräns, för är man inte tretton klarar man inte konsertv
HJÄRNSLÄPP, KLASSIKER OCH HÖRSELKÅPOR – SOMMAREN TAR ÖVER MONO

HJÄRNSLÄPP, KLASSIKER OCH HÖRSELKÅPOR – SOMMAREN TAR ÖVER MONO

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Linda Bönström Ska vi tro ”Idas sommarvisa” så blir det faktiskt ingen sommar ifall inte nån sätter fart. På MONO-redaktionen tänker vi göra tvärtom: sänka farten och njuta av lite ledighet. Egentligen ska det stå ”ledighet” för jag vet att Peter Sjöblom kommer att finnas på plats runtom landets loppisar och leta efter skivfynd medan jag själv kommer att pressa in de sista utomhuskonserterna innan höstsäsongen. Några tankar passerar dock när jag försöker knåpa ihop denna sista krönika innan augusti. Be mig inte om att vara med i ert lag när det drar ihop sig till musikquiz – vilket det alltid gör nuförtiden. Dels får jag hjärnsläpp vid tävlingar och dels, kanske viktigare, så kan jag inte svaren. Jag är ledsen men jag är en musikjournalist som inte lyssnar på radions toppli
AVISHAI COHEN – ARVOLES

AVISHAI COHEN – ARVOLES

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman AVISHAI COHEN: "Arvoles" (Razdaz) Det är med intresse jag plockar fram albumet med Avishai Cohen, "Arvoles". Ytterligare en av dessa duktiga israeliska jazzmusiker som gärna gästar Sverige. Så är till exempel det här albumet inspelat hos västkustska Nilento, och med medverkan av svenska musiker. Cohen har spelat in många album tidigare och jobbat med välkända musiker som Chick Corea. Så förväntningarna är höga. Synd det, förväntningarna har kanske ställts för höga. Snarare känns det som: kul, det är en bra studio, vi gör ett album. Tämligen ofokuserat alltså. Självklart levererar man rent instrumentmässigt. Cohen är en lysande basist. Elchin Shirinov är energisk på pianot. Noam David likaså på trummorna. Kompletterar gör två duktiga svenskar, Björn Svenss
MONO spelar… Juli 2019

MONO spelar… Juli 2019

INNERSPÅRET, MONO SPELAR
Lyssna med MONO! Här är sommarsväng och vilstolsvagg i juli. LINDA BÖNSTRÖM väljer Ruth Brown x3, Leonard Cohen x2, Veronica Maggio och Johnny Cash. PETER SJÖBLOM väljer Bo Diddley, Fenton Robinson, The Amazing Rhythm Aces, Elmore James, The Rolling Stones, Pure Prairie League och The New Riders of the Purple Sage. https://open.spotify.com/playlist/344XiF9mMxk1Hl1qLtGewa?si=eYHlg1FGRf-QkE9XTyZY9w