fredag, augusti 17

JOHAN SEGERMAN – PROFESSIONELL FAGOTTIST

av Sebastian Wickström

Johan Segerman ger en bredare kunskap i en del av världen som är väldigt intressant ur ett kulturanalytiskt perspektiv. Jag har fått en inblick i hur han har utvecklats kulturellt och musikaliskt under sin period som student och nu som professionell fagottist.

Hur länge har du spelat fagott?

– I cirka fjorton år.

Kommer du ihåg just varför du fastnade för fagott som instrument? Vad var det som var sådär extra attraktivt med just detta instrument?

– Jag tyckte att instrumentet såg väldigt coolt ut. Det stack ut lite sådär extra längre bak i orkestern, det såg ut som skorstenar! Det var lite olika från andra blåsinstrument och den är väldigt snygg då mycket är gjort av trä.

Spelade du något instrument innan du lärde dig spela fagott? Hur ser din instrumenthistoria ut?

– Jag har spelat piano i ungefär ett år och sjungit en hel del. Jag började sjunga i kyrkan och sedan i Adolf Fredriks musikklasser. Efter piano bestämde jag mig för att testa fagotten och resten är historia.

Har du under dessa år någon gång ångrat att du valde fagott som specialitet eller velat byta instrument?

– Jag har kanske varit lite avundsjuk på några instrument, men det härstammar kanske mest från beundran av andra instrument och dess roller i orkestern som till exempel cello och valthorn. Musiken skriven för just cello är väldigt intressant och den har en stor omgång och en viss flexibilitet som roll i orkestern som är olik fagotten. Så både ja och nej, för jag är ju jätteglad och nöjd med fagotten som jag älskar väldigt mycket.

Vad får du för känslor när du spelar?

– En känsla som inte direkt är unik till fagotten och kan tillämpas på många andra saker är känslan av frustration. När man till exempel övar på något svårt stycke och inte lyckas eller försöker att utvecklas och lära sig nya tekniker så kan man stöta på hinder som man måste ta sig över och som sagt lika många andra sysslor så är frustrationen en negativ känsla. Man vill ju utvecklas och bli bättre och det kan vara jobbigt ibland.

– Dock så är den positiva sidan enormt stor. Jag vet inget annat i livet som ger mig samma euforiska känsla med gåshud och rysningar som just när jag spelar i en orkester. Jag får en enorm kick. Detta kan ske vid solospel också men inte lika kraftigt som i orkestern.

Vad är ditt bästa minne med ditt instrument?

– När jag spelade Malers symfoni i Berwaldhallen för första gången. Fagotten har den viktigaste stämman i den och det var lett av en fantastisk dirigent vid namn Daniel Harding. Det var nog den starkaste euforiska kicken jag någonsin upplevt också.

Fagotten beskrivs ofta som orkesterns clown, är det ett uttryck du har hört förut om fagotten och tycker du att det finns någon sanning i det?

– Haha, jag har hört den kallas för det många gånger förut men jag håller veklingen inte med, snarare att det är en fördom som vi fagottspelare måste bekämpa. Jag tycker den beskrivningen är väldigt – helt! – fel. Visst det finns humoristiska bitar men det är heller inte unikt för fagotten att ha delar som kan karaktäriseras som humoristiska eller “clowniga”. Jag gillar att spela de mindre seriösa delarna också men jag uppskattar lika mycket de “seriösa” delarna.

Hur går ditt övningsarbete till?

– Ja idealiskt så har jag en strategi som jag ska följa men det händer att jag slarvar med det ibland. Uppvärmning cirka trettio minuter, sen öva med min orkesterrepertoar i början, få in svänget av det jag just då fokuserar mer på, komma in i rytmen. Efter det så delar jag upp det i bitar jag behöver arbeta mer på, övar då på dessa mikrodelar som behöver extra fokus. Effektiv övning varje dag cirka tre timmar. Jag övar till största delen själv.

Hur ser processen ut när du bestämmer dig för att köpa en ny fagott? Vilka kvaliteter i instrumentet avgör valet?

– Det är mycket svårt att köpa ett nytt instrument. Den jag har nu är från 2012. Om jag hade oändligt med pengar skulle jag välja en Heckel som är extremt dyr. Den jag har nu är tillverkad av Fox. Jag tar i akt sound, om man till exempel vill ha mörkare eller hur ”snabb” den är, som viktigaste kriteriet. Små detaljer är inte så viktigt men såklart höjer det värdet om man tycker fagotten är lite extra snygg. Jag skulle vilja ha lite mörkare kärna på min nästa fagott. Det ska också vara bra vibrationer så man får känsla och kan känna instrumentet mer. Om man vill ha bergslönn eller blodlönn är också saker man tittar på. Vintage kan också vara riktigt coolt.

Hur tycker du att du uttrycker din personlighet genom instrumentet?

– Det handlar ju mest om sound, att man kan låta unik och individuell. Unikt på ett positivt sätt det vill säga, det kan vara en hårfin gräns däremellan. Vore ju häftigt om man kunde bli igenkänd bara genom att folk lyssnar på hur man spelar och veta att, wow, det där är ju Johan! Det är viktigt att förändras och utvecklas hela tiden också. Jag skulle vilja lära mig att bemästra dubbeltungs, ett mycket snabbt sätt att spela.

Hur skulle du beskriva ditt förhållande till instrumentet i jämförelse med andra instrument?

– Det är en svår fråga att besvara eftersom jag har hållit på med fagott länge och den har en speciell plats i mitt liv inte bara för att jag är professionell musiker med just fagotten. Men jag lyssnar mycket på klassisk musik och lyssnar inte med fagotten i fokus utan jag lyssnar på alla andra instrument också. Så jag kan uppskatta cellon till exempel som jag är mycket fascinerad men kort sagt fagotten är ju den som står mig närmast.

Hur sker service på instrumentet, vad för service gör du själv och när behöver du lämna in den till en instrumentreparatör?

– En gång om året full service. Kopplingarna är det som snabbast försämras. Det jag gör själv är att olja och smörja lederna. Jag putsar alltid av instrumentet efter jag spelat på det. Jag är inte superbra på att själv reparera instrumentet så jag frågar ofta en kollega. Jag har dessvärre ingen backup så om det går väldigt illa får jag försöka låna en fagott av kollegor eller eventuellt av instrumentreparatören om det finns. Det har dock inte hänt ännu att någon av mina fagotter har gått sönder helt av olycka eller så.

Har drömt om ditt instrument? Vad drömde du om och hur ofta?

– Ja! Jag har haft en mardröm som är återkommande. Då har jag i drömmen spelat på en större fagott som står på golvet som stöd, jag tappar den och vaknar upp precis när jag försöker fånga den.

Som professionell musiker, hur ser du på din framtid karriär? Vad är ditt drömjobb?

– Jag kan tänka mig sitta i orkester länge, en full karriär liksom. Som drömjobb vill jag eventuellt spela i filharmoni, i radioorkestern eller i hovkapellet. Jag kan också spela kontrafagott och har också tagit lektioner i barockfagott.

Vad anser du är ditt största achievement du har uppnått med din fagott?

– Det har ju varit häftigt och komma in på skolor och så. Väldigt roligt när radio orkestern ringde för vikariespelningar. Men min största achievement är nog mitt nuvarande jobb på Norrlands Operan, det är jättekul.

Genom sina studier på Kungliga Musikhögskolan, där han tog en kandidatexamen, och sedan vidare på Kungliga Koninklijk Konservatorium i Haag har det varit väldigt intressant att följa Johan Segermans utveckling till en fullfjädrad professionell musiker. Vilka kulturella drag har han tagit med sig från Nederländerna? Vad var skillnaderna från de olika musikhögskolorna? Detta är frågor som tyvärr inte hann besvaras i denna intervju men från ett kulturellt perspektiv, liksom den danska Musiketnologen Berthe Traerup beskriver i sin forskning, så kan man titta på individerna i orkestern istället för att se på orkestern som en helhet. Hur alla i orkester har en egen historia och en egen väg till att de hamnar i en och samma orkester, allas vägar är unika.